LEDARE: Glöm inte bort 28 september

I dag är det 13 år sedan 852 människor fick sätta livet till i Estonias förlisning på Östersjön. Det brukar sägas att tiden läker alla sår och det är säkert sant. Men ibland kan läkningsprocessen försvåras av ovissheten och det är just det som gäller för den här händelsen, som för evigt har satt djupa spår hos de flesta människor. Med jämna mellanrum kommer olika rapporter om katastrofen och de har alla ett gemensamt, nämligen ifrågasättandet av den officiella haverirapporten.
De största frågetecknen är nämligen: Hur kunde fartyget sjunka så snabbt och hur var det med fartygets sjövärdighet? Explosion nämns ofta som en tänkbar orsak, något som många vittnesmål hävdat hela tiden.
Själv har jag sedan förlisningen funderat speciellt på en sak och det är en fundering som jag delar med många: Varför ansågs det i ett första skede vara så angeläget att snabbt täcka hela vraket på havsbotten med betong och sten, en åtgärd som mig veterligen aldrig gjorts någonstans i världen? Finns det ett hål i skrovet och kanske också radioaktiv strålning?
Så länge den verkliga olycksorsaken inte blir trovärdigt bekräftat kommer olika rapporter och teorier ständigt att dyka upp, för så har det alltid varit med frågor som är höljda i dunkel. Därför måste debatten hela tiden hållas vid liv och sinnesfriden för de ansvariga får inte gömmas bakom gravfriden.
Vraket måste få undersökas grundligt, så att sanningen om vad som egentligen hände den mörka natten på Östersjön kommer fram en gång för alla. Först då kan det bli en värdig avslutning på ärendet för alla inblandade och den kommande historieskrivningen.

Ledare: Glöm inte bort 28 september