Gäller munkavle?
Många har blivit upprörda över att Gotlands högsta politiker, Eva Nypelius (c), försökte lägga munkavle på en lärare, som i Radio Gotland beskrev hur besparingarna slår på skolan. Det är inte bra för demokratin om de folkvalda försöker skrämma de anställda till tystnad.
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Läraren Anna Levin berättade om hur besparingarna nu slår så hårt på skolan, att hon knappt har pennor och papper åt eleverna längre. Sådant skulle hon inte klaga om offentligt, utan vända sig till sin rektor om, förmanade Eva Nypelius.
Jag förstår att politikerna har det svårt nu, när de måste skära ner på skola, vård och omsorg. Men det får inte leda till att de sätter munkavle på de kommunanställda och uppmanar dem att inte klaga offentligt över nedskärningarnas effekter på som nu skolan. Jag har fått flera påringningar från upprörda kommunanställda, som undrar om det är munkavle på, som nu gäller i dessa besparingstider. Fördelen med att vara kommunanställda, till skillnad mot privatanställd, är att man har meddelarskyddet och yttrandefriheten om vad som händer på arbetsplatserna. Denna yttrandefrihet är starkt begränsad för de privatanställda, som tystas av lojalitetskravet mot det privata bolaget.
Vi har tidigare sett hur rädda de anställda på Visby lasarett är för att yttra sig i media. De befarar att de ska få sparken eller sämre lön, om de klagar i media och berättar hur politikernas beslut slår på sjukvården. Kommunens främsta politiker, Eva Nypelius, spär nu på denna rädsla för att yttra sig i media, när hon uttrycker sin förvåning över att läraren Anna Levin beskriver hur hårt besparingarna slår på skolan.
Jag tycker Eva Nypelius och alla andra av Gotlands politiker borde noga läsa det Eva Bofride skrev i Gotlänningens ledare igår. Tystnad hjälper inte. Försök inte tysta debatten genom att sätta munkavle på de kommunanställda. Förklara istället om och om igen, varför pengarna inte räcker till allt, eller varför besluten blir som de blir. Då får vi en fri fullödig demokratisk debatt om de verkliga frågorna och de verkliga alternativen.