Fribelopp blir broms
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
År 2000 tog 58 procent av studenterna vid högskolor och universitet studielån. År 2006 hade andelen sjunkit till 48 procent. Under dessa år har arbetsmarknaden varit mycket god. Nu minskar antagligen chanserna att få jobb för studenter, även om den typ av tillfälliga timvikariat som studenter ofta gör värdefulla insatser i alltid kommer att efterfrågas. Men samtidigt leder ett minskat antal jobb till att ännu fler söker sig till studier.
Alliansregeringen, som ju har jobben som överordnad politik, har när det gäller studiemedelssystemet missat ett område där bidragstänkandet fortfarande förhärskar. Jobbar man och tjänar mer än 51 250 kronor per termin så trappas studiestödet ned. Den så kallade fribeloppsgränsen utgör en effektiv broms för att gå från bidrag till arbete - tvärtemot alliansregeringens främsta princip.
Det vore väl alldeles utmärkt om så många studenter som möjligt kan finansiera sina studier med arbete i stället för med lån. Både för studenten själv, som slipper bördan av ett lån att amortera och betala ränta på, ofta livet ut. Men rentav ännu mer för samhället som får ett arbetskraftsutbud som kan fylla luckor i viktiga verksamheter som vård och omsorg, och som kan banta en bökig låneadministration och slippa en del jämförelsevis olönsamma lån.
Den som är satt i skuld är inte fri. Det är inte heller den som är satt i bidragsfällan. Landets studenter halkar lätt ned i båda groparna, och det vore varken svårt eller för tidigt för alliansregeringen att göra något åt detta.