Försvaret - en obetydlig budgetpost?
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till förmån för vad man kallar en "internationell fredsstyrka" med tveksam slagkraft och effektivitet. Många moderaters vånda är lätt att förstå.
Samma nivå som 1933
Om man för en stund blickar tillbaka kan man lätt konstatera att de internationella konflikterna i Europa ständigt har beskrivit en sinusformad kurva. Känner man dess form inser man ganska snabbt att vi idag är på samma nivå som vi befann oss kring 1933 och ett antal motsvarande år tidigare. Vid kurvans lägsta punkt som brukar kallas avspänning. Sinuskurvans form och därmed risken för konflikter strävar dock uppåt.
Detta sker när någon av stormakterna tillskansar sig någon form av ekonomisk eller annan fördel. En scenförändring som kan sträcka sig över några år, när hotkurvan stiger mot sitt max och i slutändan resultera i en konflikt. Så var fallet 1915 och 1939.
Ekonomin styr balansen
När Sovjetunionen föll och det kalla kriget formellt upphörde vidtog den ekonomiska krigföringen. Ingen skall inbilla sig att den forna sovjetiska militärmakten i längden kommer att acceptera att man vid tillbakadragandet blev satt på undantag. Urvalet av ledningen i Kreml talar för en helt annan inställning. När man nu genom ökande gas och oljeleveranser gör Europas centralmakter beroende, har man det ekonomiska övertaget, som i förlängningen innebär att den ekonomiska makten förstärks och balansen rubbas.
Då är det märkligt att Sverige som ligger som isolerande kil mellan öst och väst fortsätter att avveckla alla möjligheter att själv försvara sitt oberoende. Samtidigt som man kategoriskt vägrar ta en försäkring och ingå i en militär allians. Vare sig Finland eller Norge trappar ner. Under första världskriget klarade vi oss undan eftersom fronten låg mellan Frankrike och Tyskland. Under det 2:a världskriget balanserade vi på "neutralitetens" vassa egg - ibland med hjälp av ett antal tveksamma manövrar. Frågan är; har vi råd att ställa oss i samma läge som vi var 1939? Jag tror inte dagens medborgare kommer att köpa ett Per Albin Hanssons-uttalande " Den svenska beredskapen är god " ytterligare en gång.
Överspelad försvarsminister
Nu återstår snart inget eget försvar värt namnet - men vi kanske kan sära på parterna i en byakonflikt i Sudan. Men är det det vi vill betala vårt nationella försvar att utföra? Man behöver inte bli beskylld för att vara drabbad av rysskräck för att förvånas över den totala avvecklingen av militär närvaro på den naturliga avstampsplattformen Gotland.
Försvarsutskottets medlemmar borde tänka något mer på det egna landets säkerhet och våga ta en omgång med finansministern. Försvarsministern verkar redan vara överspelad.