Förneka inte könsförtrycket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Men hur menar du nu, strukturer som förtrycker kvinnor? Vaddå för strukturer, man väljer väl själv hur man vill leva sitt liv, om man vill bli snickare eller barnskötare, hög- eller lågavlönad?
Vid sådana tillfällen får jag alltid, trots att jag avskyr fack eller stereotyper, som låser in människor, känslan av att man kan dela in hela befolkningen i två typer. Jag menar inte män och kvinnor, utan de som tycker att livet är orättvist och de som tycker att det är helt och hållet rättvist.
De som aldrig upplevt förtryck
De som tycker att livet är rättvist är oftast de (män) som växt upp i en trygg, vit, heteronormativ, medelklassfamilj vars största kriser bestått i att de var tvungna att avboka årets andra resa till Turkiet (utan att få tillbaka handpenningen!) eftersom ett av barnen blev sjuka.
Min poäng är således att de som aldrig upplevt förtryck, anser att världen är rättvis.
Det finns dock undantag från den regeln, förmodligen eftersom den amerikanska drömmen idag även har översatts till svenska. Numera anser varje vårdbiträde och städare, att så länge hon eller han bara arbetar tillräckligt hårt, så kommer de att kunna dra sig tillbaka i sin villa vid havet och pyssla med yachten och spela golf om 20 år.
Förnekelse av alla orättvisor
Jag har en känsla av att denna inställning till livet, denna totala förnekelse, för stunden gör en lyckligare. Problemet är att den på intet sätt skapar en värld med fria, lyckliga människor.
Den skapar en värld som blundar för förtrycket, alltså den systematiska underordningen av grupper som invandrare, hbt-personer, kvinnor, funktionshindrade med flera.
Förtryck är ett starkt ord, som får många att rygga tillbaka och inta försvarsposition bara man yttrar det. Jag anser likväl, att det är den korrekta benämningen på den systematiska orättvisa som drabbar ovanstående grupper.
Förtryck är en strukturell företeelse där grupper underordnas på grund av (ofta) omedvetna föreställningar och beteenden hos vanliga, hyggliga människor och institutioner.
Förtrycket kommer i olika former. De tydligaste och mer brutala formerna av förtryck är exploatering, marginalisering och våld. Dessa brukar dock folk i allmänhet reagera mot och försöka bekämpa.
En annan är den jag nämnde i inledningen, total förnekelse av alla orättvisor eller ojämlikheter. Detta kan verka som en oskyldig form, men är i själva verket den lömskaste.
Blunda inte för orättvisorna
Dess konsekvens är nämligen ett osynliggörande av de orättvisor som drabbar de underordnade grupperna i samhället. För det som inte syns finns inte, så det behöver man inte göra något åt, eller hur?
Jag anser att det är dags att vi slutar blunda för orättvisorna, som varje dag drabbar människor, som på ett eller annat sätt avviker från normen.
Det håller inte att blunda för förtrycket, även om det känns bra och dövar det dåliga samvetet för stunden.