LEDARE: Fel frågor i rötmånadsdebatten

Under Almedalsveckan stod Lärarnas riksförbund för en av de större kupperna, då man lade orden i mun på skolpolitiker från nästan alla partier och satte bilden att det nu råder en kompakt enighet om att ompröva kommunaliseringen av skolan. Problemet för LR är att det inte är sant. "Missuppfattning och önsketänkande" dömer moderaternas skolpolitiska talesperson Margareta Pålsson ut LR:s budskap.
Även LR:s ordförande Metta Fjelkner har konstaterat att det inte finns något stöd för kravet, men fortsätter likväl att göra det till förbundets huvudfråga. Därmed bidrar hon till en pseudodebatt om skolans problem.

Flummigt
Sedan kommunaliseringen har en mängd saker inträffat som påverkat den svenska skolan negativt. Ungefär samtidigt som kommunaliseringen byttes tydliga läroplaner för grundskola och gymnasium ut mot en flummig läroplan för hela skolan från förskola till gymnasium. Hela reformen blev dessutom underfinansierad när kommunerna fick bära mer än sin del av besparingarna under krisåren.
Den likvärdighet som kommunaliseringens kritiker talar om var naturligtvis en chimär redan under statligt huvudmannaskap. Likvärdighet är svårt att upprätthålla till och med inom en kommun, eftersom skolor naturligtvis präglas av den omgivande sociala miljön. Det betyder inte att man ska acceptera utanförskapet; tvärtom så är skolan ett av de viktigaste verktygen för att bryta det.

Renovering
År 2001 genomfördes dessutom en omfattande reform av lärarutbildningen där kraven på studenterna, om man tillåter sig vara lite raljant, sänktes från låga till obefintliga. Redan i det korta perspektivet är det ett långt större hot mot läraryrkets status än vilket huvudmannaskap som helst.
Den svenska skolan behöver ett omfattande renoveringsarbete, vilket också inletts av alliansregeringen. Det handlar om att uppvärdera läraryrket och samtidigt ställa högre krav på lärarnas prestationer, om att sätta tydliga kunskapsmål och våga utvärdera resultat. En skola med höga ambitioner för kunskap som också ställer krav på eleverna är också vägen till likvärdighet och social utjämning.
I denna förändringsprocess behövs Lärarnas riksförbund. Men genom att ensidigt koncentrera sig på den perifera frågan om huvudmannaskap snarare än innehåll riskerar man att isolera sig själva i debatten. Den svenska skoldebatten behöver konstruktiva framåtsyftande tankar, inte rötmånadsdebatter om organisationsformen.

Ledare: Fel frågor i rötmånadsdebatten