Fascinerande syn på sex
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Eller nån annan styrelse som beslutar om bonusar till sig själva på ofattbara belopp.
Hur ser de ut när de behandlar frågan?
Är det allvarliga miner med bekräftande nickningar eller blir det en lite nervöst fnissig stämning?
Hur många krascher ska det till innan denna vidriga girighet får ett slut?
Och har denna girighet ett kön? Det frågade sig bland andra Gudrun Schyman som besökte Gotland i veckan och inte för att man ska nära sina fördomar men nog är svaret på den frågan ganska givet?
*
De flesta företag gör noggranna marknadsanalyser för att utreda vilka behov och vilken efterfrågan som finns hos de presumtiva kunderna. Fullt logiskt och klokt men det man kan fråga sig är varför så många också satsar miljontals kronor på att tillverka något som ingen vill ha?
Jag talar om direktreklam och telefonförsäljning.
Jag är med i Nix-registret både vad gäller post och telefonförsäljning men visste inte att det finns ett register även för adresserad reklam. Läste en TT-artikel i veckan om denna möjligheten som få utnyttjar, förmodligen av den enkla anledningen att man inte vet att den finns.
Bortsett från alla irritation och bad will företagen som dessa försäljningstrick medför, kvarstår frågan: HUR kan man satsa så mycket pengar på något man borde veta inte är produktivt? Ofattbart.
*
Har med stort intresse och ganska höjda ögonbryn följt debatten om sex och prostitution på Gotlands Folkblad. Det är fascinerande att läsa påståenden om att sex är något som kvinnan "har" och som mannen "vill ha" och därmed är beredd att betala för.
Har länge velat kommentera debatten men inte hittat de rätta orden eftersom det är så lätt att bli missuppfattad och stämplad som drabbad av moralpanik.
Därför blev jag jätteglad när jag läste Annamaria Bauers inlägg på Gotlands Folkblad i torsdags. Så klockrent och så klokt.
*
Att få fler att använda sig av kollektivtrafiken är en målsättning som är svår att uppfylla genom det inbyggda Moment 22 som innebär att få åker eftersom det inte finns full tillförlitlighet genom täta turer och låga priser. Men för att kunna utöka turer och sänka priset måste fler åka.
Men man får hoppas att det var ett olyckligt formulerat svar som en resenär i stadstrafiken fick efter att tillsammans med flera andra en kväll förgäves ha väntat på en buss som aldrig kom i södra Visby. Nästa dag svarade en chaufför på denna undran: "Om ingen stiger på vid Öster eller busstationen så brukar vi vända där".
Så får det verkligen, verkligen inte fungera.