Ett rop på hjälp
Ebba Lindsö var vd i Svenskt Näringsliv och är nu vd i ett klimat-smart bolag. En tänkbar industrisamordnare på Gotland.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I slutet av december kommer Miljödomstolens beslut om Nordkalk får öppna ett nytt brott och säkra produktionen de kommande 25 åren. Avgörandet i december blir inte slutgiltigt. Hur än beskedet blir, kommer det säkert att överklagas och det lär ta tid innan den frågan är slutgiltigt avgjord. Där gäller kampen mellan vattnet, jobben och miljön.
Länge har IF Metall krävt att regeringen tillsätter en samordnare för Gotland, som kan jobba hårt med att rädda och utveckla öns industri. Den borgerliga regeringen har snart utsett samordnare i alla län utom Gotland. Jag tror det beror på att kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius inte vill ha någon statligt utsedd samordnare.
För den modell som regeringen har använt är att de utser landshövdingen och regionstyrelsen ordförande. På Gotland är Eva Nypelius och landhövding Marianne Samuelsson redan inblandade i den lokala samordningsgrupp, som jobber hårt för att både få de varslade snabbast möjligt i jobb och ordna ny produktion i Nimbus lokaler. Skulle regeringen utse landshövdingen och regionstyrelsen ordförande på Gotland till statliga samordnare, skulle det inte innebära någon förstärkning av utvecklingsarbetet av öns industri.
Den samordnare som Mikael Nilsson efterlyser, måste vara en annan person med andra kompetenser och befogenheter, än den modell som regeringen hittills använt. Det behövs en Gotlandmodell för att en statlig samordnare ska ge ett lyft för öns industriutveckling. Säkert finns den man eller kvinna som med rätt befogenheter och verktygslåda både kan säkra kalkindustrin på norra Gotland, få till ny plastproduktion i Nimbus lokaler och sätta fart på öns industriutveckling.
Den lokala samordningsgruppen verkar jobba bra under Eva Nypelius ledning. Men jag håller med Mikael Nilsson om att det behövs en statligt utsedd samordnare, som kan öppna dörrar, rycka i snören och ta hem EU-medel och andra stödåtgärder, som kan utveckla öns industri och öka antalet industrijobb på Gotland.