Ett rätt - men också ett fel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I det förstnämnda fallet har regeringen alla sakskäl på sin sida. Förmögenhetsskatten har orsakat kapitalflykt, den har försämrat ekonomins funktionssätt, inte gynnat arbete och företagande. Utöver detta har skatten i praktiken varit godtycklig, vilket gynnat de rika. Till och med gav förre finansministern Bosse Ringholm de allra rikaste fribrev från skatten.
Trots detta har socialdemokraternas kritik varit högljudd, och framgångsrik. Alliansen har hamnat på defensiven - de avskaffar skatten för de "förmögna". Men som sagt så skapade förmögenhetsskatten inte alls någon rättvisa i den socialdemokratiska bemärkelsen inkomstutjämning. Socialdemokraternas kritik är inte seriös.
Även med fastighetsskattereformen har regeringen opinionsproblem, trots att socialdemokraterna i denna fråga är något tystare, för att inte påminna om hur ilskna väljarna var på det socialdemokratiska systemet. Dock har socialdemokraterna i denna fråga i stort sett rätt i sin kritik - fastighetsskattereformen överför stora belopp till människor med kapital och höga inkomster.
Sina problem på detta område har regeringen vållat själv. Framför allt handlar det om ett vallöfte som inte hållits. Ett sådant kan emellertid tolereras av väljarna om det finns en begriplig förklaring. Det gör det inte i detta fall. Turerna hit och dit har varit många. För väljarna är det uppenbart att det handlat om ett förhandlingsspel.
Staten bestämmer
Det raka hade varit att skatten helt hade överförts till en kommunal angelägenhet, i stället för den skenmanöver som nu blir fallet. Kommunerna får visserligen pengarna, men staten bestämmer helt över nivån. Hela taxeringsbyråkratin behålls på Skatteverket, trots att den nu får minimal praktisk betydelse. Det har inte riktigt kommit fram i debatten, som av förståeliga skäl mest har handlat om pengar, men att staten kontinuerligt uppdaterar sig om hur människors bostäder ser ut invändigt är ett ingrepp i den personliga integriteten.
Fastighetsskattesänkningen finansieras på ett plottrigt sätt; en procent här, ett tak där, en ränta hit, en överföring dit. Den sammantagna effekten blir att sänkningen även för medelinkomsttagare blir marginell, för lågt beskattade bostäder runt om i landet som bebos av vanligt folk blir sänkningen nära nog noll.
Nå. Inget hindrar regeringen från att inför valet 2010 reparera misstaget med den valhänta hanteringen av fastighetsskatten. Det borde gå att hyfsa skatten, så att den både blir bättre till sin funktion och därmed mer begriplig för väljarna. Fastighetsskatten kommer att ställa till problem för socialdemokraterna igen, om den blir valfråga. Hur de än vänder sig blir det fel. En återställare till partiets gamla system gör ingen glad, annat än Pär Nuder. Att lova att sänka skatten mer än de borgerliga vore oförblommerad populism.
Å andra sidan, frågan är om väljarna litar på borgerliga besked en gång till. Fastighetsskattereformen är som sagt inte lyckad i sak, men dubbelt olyckligt är att sjabblet orsakat regeringen betydande skada på förtroendet. Återstår att se om alliansen är förmögen att reparera den.