Ett i dubbel bemärkelse tungt ja

Gotland2008-09-19 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Eva Nypelius, kommunstyrelsens ordförande, tror att kommunens yttrande kommer att väga tungt när Miljödomstolen har att fatta det slutliga beslutet om Nordkalks ansökan.
Kommunstyrelsens ja till täkten på Ducker 1:64 i Bunge var också ett tungt beslut för de enskilda ledamöterna att fatta.
Ingen nu levande människa kan med säkerhet säga att vattnet inte kommer att påverkas under den tid det tar för avrinning och tillrinning att stabiliseras.
Ingen nu levande människa kommer heller att vara med om drygt 100 år när denna process beräknas vara klar.
För de flesta av oss räcker det med att konstatera detta, men inte för kommunstyrelsen. Den var tvungen att beakta alla olika delar, synpunkter, fakta och åsikter för att landa i ett ja eller nej.
Inte ett kanske, eller ett vet inte.
Ja eller nej.

Att säga nej hade varit förhållandevis enkelt och också helt rätt om man bara ska följa miljölagstiftningen som förespråkar försiktighetsprincipen i alla frågor där natur- och miljövärden inte kan garanteras.
En sammanhållen politisk värdering måste ta ett helhetsgrepp och kan inte ducka från de fakta som säger att det nya brottet, i sitt nya utförande, med stor sannolikhet inte kommer att påverka grundvattnet.
Den värsta mardrömmen för alla med del i processen är att Ducker-brottet kommer att bli Gotlands Hallandsåsen.

Politikerna har också haft sin dagordning klar. Vattnet först, sen jobben, först därefter natur- och miljövärden.
Med det underlag som inhyrd expertis tagit fram gör alltså politikerna bedömningen att vattnet kan klaras. (Även om konsulten kastade till medierna en brasklapp i efterhand.)
Att det blir påverkan i naturområdena är klart, men så har det varit i all tid, naturen har påverkats av människan och jordens egna rörelser. Politikerna anser att denna påverkan är acceptabel.
Att bara avfärda kalkbrytningen för att den förstör naturen går inte heller, området är riksintresse även för kalkbrytning och ska därmed skyddas som detta, i relation till riksintresset för naturvården.

Frågan är dock om Miljödomstolen kan säga något annat än nej i sin bedömning utifrån sin utgångspunkt.
Lika lite som kommunpolitikerna på Gotland kunde säga annat än ja utifrån sin.

Läs mer om