Ett fint kulturarv förskingras
Den ansenliga konstskatt, med bland andra Albin Amelins konst, som arbetarrörelsen här i landet samlat på sig under 1900-talet håller helt enkelt på att förskingras.
Foto: Leif R Jansson/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som nu detta som LO-tidningen nyss kunde berätta om att ledningen för Stockholms - fortfarande rörelseägda - Folkets hus bestämt, att två monumentala konstverk, det ena signerat Albin Amelin, det andra Sven X-et Erixson, skulle bort.
Stör kommersiella kunder
Orsaken var att de ansågs störa kommersiella kunder.
Visserligen har det varit möjligt att skyla över målningarna med draperier(!), men det räckte tydligen inte: Innan årsskiftet skulle de vara ute ur lokalerna. Redan i somras försvann för övrigt en skulptur, föreställande en hamnarbetare, från Folkets hus stora entré till en betydligt mer undanskymd plats.
Antagligen ansågs även den "störande".
Tydligen finns det ledande företrädare inom dagens folkrörelser, som är redo att censurera det egna kulturarvet för att vara den heliga marknaden till lags. Det är en anpasslighet som verkligen stör.
I ett mig närbeläget modernt och välskött Folkets hus kunde man i våras finna Per Albin, folkhemmets grundare, undanstoppad i en garderob(!) utanför toaletterna en trappa upp.
Där behöver han, tack och lov, inte stå längre, sen jag reagerat i en tidningsartikel. Nu är bysten tillbaka där den hör hemma i ett Folkets hus. På väl synlig plats..
Hänger kvar tills vidare
Vad gäller Stockholms Folkets hus så har ledningen där tydligen nu också, sedan många reagerat, ändrat sig. Amelins och X:ets tavlor får, enligt DN, tydligen hänga kvar tills vidare.
Men det här är tyvärr inga enstaka exempel, utan ingår snarare i en obehaglig trend som också påtalade av Lars Ilshammar, chef för Arbetarrörelsen arkiv, i tidskriften Tiden (3/07) i somras.
Den ansenliga konstskatt som arbetarrörelsen här i landet samlat på sig under 1900-talet håller helt enkelt på att förskingras. Det sker i samma takt som organisationer slås ihop, samlingslokaler kommersialiseras och tidningar läggs ner eller införlivas i borgerliga koncerner.
En minst sagt trist utveckling, som ingen heller dessvärre tycks vara intresserad av att stoppa.
Det vore kanske för grovt att dra slutsatsen att dagens arbetarrörelse direkt skäms för sitt kulturarv. Men att inte stå upp till dess försvar eller med berått mod göra sig av med en så central del av sin egen historia är faktiskt snudd på lika illa.