Ett år med fler ja än nej
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mitt första år på den här posten räddas av ett i sig tråkigt faktum, nämligen det att i dag publiceras den sista versen, för den här gången, av Allfåns, alias Risto Leino, och därför får han lite extra utrymme som tack och adjö.
Som min julklapp till er alla. Vi har avrundat vårt samarbete i största samförstånd och jag vet att GT:s läsare har uppskattat verserna lika mycket som jag.
När detta skrives river stormen runt knutarna. Finanskrisen verkade också som bortblåst under dagens julhandelsbestyr, det var full rulle i butikerna, precis som vanligt.
Handlarnas trick att sänka priserna redan före jul visar på ett schysst kundfokus men är också en påminnelse att det vi köper inte har ett pris utifrån vad det kostar att tillverka utan från var gränsen går för hur mycket man kan ta ut innan kunden väljer bort produkten.
Det är svårt att reda ut hur det annars skulle vara men nog är det konstigt när några förpackningar glödlampor till julgransbelysningen kostar mer än att köpa än en helt ny ljusslinga?
När året går mot sitt slut finns det också en förtröstan i att ett nytt år ger möjlighet att skapa nya goda vanor.
Min högsta önskan inför det nya året är att vi ska få ett lite bättre självförtroende på Gotland. Fortfarande säga nej när det är befogat, men inte som en reflex.
Jag hoppas också att vi, alla, inser att tillväxten på Gotland inte i första hand handlar om kronor och ören utan om mänsklig tillväxt, att tillåta varandra att växa och själva våga växa som människor.
Sen måste det vara roligt också. Om det enda skrattet man skrattar är hånskrattet då är det dags att känna efter hur man mår där inne.