En trasig värld blir bättre med diplomati än med hot, konfrontation och krig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad jag sagt är ju att Sovjetunionen var väl medvetna om de tyska nazisternas och Hitlers världserövrarplaner.
Först med atombomben?
Varken Hitler eller Stalin var några "vanliga" människor, de var galningar, var och en på sitt sätt. Men jag vågar påstå att Hitlers planer på ökat "Lebensraum" gick längre. Och jag frågar ännu en gång: vad hade hänt om han kommit först med atombomben?
Och jag vill då också fortsätta påstå att Sovjets pakt-gående i Ribbentrop-Molotov-pakten och deras ockupation av de baltiska staterna var åtgärder av ren självbevarelsedrift.
För man visste vad Hitlergänget planerade. Sen kan det möjligen diskuteras hur pass berättigade de ryska farhågorna var förstås.Jag har angett som mina källor, bland annat Bra Böckers Världshistoria, band 13, och vi behöver inte gå längre än till sidan 55 i det bandet, och stycket där man först talar om det finska inbördeskriget, som slutade med seger för "De vita" under Mannerheim.
Införlivades med Sovjetunionen
Där säger man att inbördeskriget "satte djupa spår i Finlands politiska liv, det kommunistiska partiet förbjöds, och då fascistiska rörelser började göra sig gällande i början av 1930-talet förbjöds också den täckorganisation, inom vilken de finska kommunisterna fortsatte sitt arbete"
Sedan vill jag citera ordagrant:"Från Ryssland avskildes också de baltiska staterna, Estland,Lettland och Litauen, som upplevde en tjugoårsperiod av självständighet till dess att de 1940 införlivades med Sovjetunionen. Staterna blev fria under omständigheter som liknade dem i Finland, men deras inre problem var större, och ingen av dem kunde bevara sina ursprungliga demokratiska författningar under hela mellankrigstiden."
Ställ EU-krav på Ryssland
Vi får väl tro på Bra Böcker? Och så frågan om Rysslands medlemskap i EU. Jag säger så här: Låt oss i övriga Europa bjuda in ryssarna till förhandlingar om medlemskap, och självfallet skall vi då ställa villkor för ett sådant! Precis som vi till exempel ställer villkor på Turkiet, när dom vill vara med.
Sammanfattningsvis vill jag säga så här, och må det bli mitt sista inlägg i den här debatten.
Låt diplomatin få en chans, det är betydligt bättre för en trasig värld med diplomati, än med hot och konfrontation!