En aktiv kulturpolitik kräver debatt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varför har man inte deltagit i den kulturdebatt som förts under det senaste dryga halvåret? Varför berättar inte partierna om sin politik om man tycker den är bra och är stolt över den?
Att föra en offentlig debatt är uppenbarligen inte gotlandspolitikernas bästa gren. Det gäller i stort sett alla partier, så s-gruppen är ingalunda unik. Särskilt inom kulturpolitiken borde debatten vara en självklar ingrediens.
Debatt utan politiker
Det ligger i kulturens natur att debattera, samtala, vända och vrida på frågorna. Att offentligt möta de många kreativa och engagerade konstnärer, kulturutövare och kulturkonsumenter som finns i så rikt mått på Gotland.
Jag drog själv igång en kulturdebatt på GT:s kultursida i höstas, efter kulturtinget och efter Stina Oskarsons besök från Skuggutredningen. Det blev en omfattande och kreativ debatt som någorlunda har fortsatt. Men i denna debatt har politikerna saknats, så när som på Inger Harlevi. Nog är detta märkligt. Särskilt nu när Sverige har vibrerat av kulturdebatt i anslutning till Kulturutredningen. Jag efterlyste för någon månad sedan inlägg från samtliga sju partier om deras syn på kulturen. Inga inlägg, så när som på det nu framtvingade. Det är tyst. Det är tydligen bra som det är, nedskärningar till trots.
Nöjda med kulturens ekonomi?
Vad gäller kulturens ekonomi är det tystare än tyst. Ingen, varken politiker eller kulturutövare eller kulturkonsumenter, diskuterar ekonomi. Är det för svårt? Eller är ekonomin tillräcklig som den är?
Nej, jag tror inte att man innerst inne accepterar varken nedskärningar eller är nöjd med kulturbudgeten. Ändå är det tyst.
Jag har lanserat en idé om att sätta ett procentmål för kulturen (två procent av totalbudgeten). Samma princip som biståndsmålet. Det skulle stärka kulturen, man skulle få något att sträva mot och det skulle bli betydligt svårare att göra nedskärningar. Men ingen synpunkt har hörts av.
Det finns en hel del som är intressant i s-gruppens inlägg, men annat som jag saknar. Och man börjar olyckligt med att karaktärisera kulturen som "grädde på moset".
Inte grädde på moset
Nej, för guds skull, kulturen är mycket viktigare än så. Kulturen är inte någon läcker efterrätt. Kulturen är ett viktigt och nödvändigt huvudmål om vi alla behöver för att må bra som människor. Dessutom en motor för samhällsutveckling och för att kunna nå Vision 2025. Ser man kulturen som grädde på moset, då börjar jag förstå varför det är så tyst i debatten.
Nyligen har ABF och Länsteatern inbjudit till en kulturkväll med kulturdebatt den 19 maj. Där det är tänkt att de sju politiska partierna skall utgöra en panel. Det skall bli intressant att se vilka som då ställer upp och vad de har att erbjuda för att långsiktigt stärka kulturen på Gotland.
En aktiv och prioriterad kulturpolitik får Gotland och dess innevånare att växa.