Diskrimineringen av gamla

Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX

Gotland2009-03-03 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vem vågar bli äldre? En meningslös fråga att ställa sig kanske, eftersom vi alla blir just det, äldre. Allt fler blir det också, äldre. I Europa var andelen personer över 65 år 22 procent vid millennieskiftet. 2050 kommer andelen äldre vara 40 procent - och nästan var tionde medborgare kommer att vara över 80 år. Det är så klart bra att allt fler får och kan bli gamla. För det tyder ju på att levnadsförhållandena utvecklas till det bättre - även för de äldre, som sjukvården, omsorgen, maten, vattnet, bostäderna.
Men ändå kan man inte jubla hela vägen fram och upp på ålderstrappan. För vägen är rejält besvärlig. Den kantas av olika former av allvarlig diskriminering av de äldre. Det hävdar ett antal folkpartister med partiledare Jan Björklund i spetsen, på Dagens Nyheters debattsida. Och det är tyvärr ingen ny sanning som man rapporterar om.
Diskrimineringen, den negativa särbehandlingen, har pågått länge och den handlar om att de äldre inte ges de möjligheter och rättigheter som de, precis som alla andra vuxna medborgare i Sverige, har rätt till.
Vad vill då folkpartisterna göra åt det? Jo, man vill se tuffare lagar, hårdare tag, större krav. Och det är ju helt i linje med vad folkpartiet brukar föreslå. Så är det bra eller dåligt med ett generellt förbud mot åldersdiskriminering? Det är bra för att det visar på lagstiftarens nolltolerans mot negativ särbehandling, vad den än går ut på, var den än finns. Det är dåligt för att det innebär att äldre buntas ihop till en grupp, inte individer, som alla anses ha samma problem, och som alla förväntas få samma hjälp.
Att de äldre - alla tillsammans, hela bunten - ses som en börda, har centerpartisten och riksdagsledamoten Solveig Ternström många gånger protesterat emot. Hon har också visat att media har en tråkig roll i detta. I tidningar och på tv visas bilder och berättas om hur skröpliga och resurskrävande de äldre är. Schablonbilder som blir till sanningar för att de upprepas gång på gång. Solveig Ternström menar att man bortser från att de äldre är individer, med olika förmågor, behov och önskemål. Just detta är också viktigt att påpeka när folkpartiet fortsätter att vara det parti som ropar högst av alla på lagar, krav och förordningar. Se individen!

Läs mer om