Det enda möjliga beslutet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är essensen av den 132 sidor tjocka domen från Miljödomstolen angående Nordkalks ansökan om att bryta kalksten på Ducker i Bunge.
Icke omvändbar.
Det som en gång har vänts går inte att vända tillbaka.
I Miljödomstolens perspektiv var nog detta inget svårt beslut. Alla fakta i målet talar för att täkten skulle innebära förändringar som man inte kan förutse vidden av. Framför allt vad gället vattnet.
Och det går inte att göra om och göra rätt om det går fel. Små insatser kan leda till enorma konsekvenser när det handlar om vattnet och dess vägar.
Trots att man rent sakligt inser och förstår detta, är det ändå inte kommande generationer man först och främst tänker på i dag utan alla dem som drabbas av beslutet här och nu. Inte företaget, det klarar sig ändå, men alla anställda och deras familjer.
Nordkalk omsatte 2004 ofattbara 271 miljoner euro så nog borde man ha råd att avsluta på Gotland på ett snyggt sätt. För man måste komma ihåg i sammanhanget att om 25 år hade man ändå avslutat verksamheten på Gotland, då hade tillgångarna i Bungetäkten varit utvunna och några andra lämpliga ställen anser Nordkalk inte finns.
Här är i och för sig inte domstolen överens med företaget utan hävdar att det finnas andra platser på norra Gotland, om än inte lika stora som det i Bunge.
Många var inställda på en bifallen ansökan, dock med mycket strängare restriktioner och förbehåll än vad ansökan hade. Något som sannolikt skulle ha lett till att täkten ändå inte kunde påbörjas. Men än är frågan inte helt avgjord, den kommer enligt vad alla tror, att överklagas till Miljööverdomstolen där det dock krävs prövningstillstånd.
Som jag ser det fanns det inget annat beslut att ta än det Miljödomstolen gjorde. När det gäller vår miljö finns inga kompromisser, som någon sa: man kan inte förhandla med naturen.
Det handlar inte om att sätta käppar i hjulet för en industri eller att lägga död mans hand över en bygd.
Det tror jag att de flesta också förstår även om det känns oerhört tungt när man tänker på konsekvenserna för norra Gotland och alla som berörs.