Det behövs fler som Magnus
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Magnus Berg sätter fingret på många viktiga principer för journalistik och journalister och det är viktiga frågor han tar upp till diskussion vilket är bra.
Men han missar också något mycket väsentligt.
Nämligen den klassiska principen om allsidighet och att journalister har ett ansvar att grunda sina artiklar på saklighet och egen inhämtad information. Att gå till källan är ett begrepp som brukar användas.
Det lägger ett lite löjets skimmer över kritiken när man talar om bjudresa och antyder att det skulle ha förekommit nån form av otillbörlig lyx som skulle göra oss okritiska och tillmötesgående.
På fyra timmar hann vi med att besöka fyra anläggningar, plus äta lunch (som Werkelinbolagen bjöd på: panerad fisk med kokt potatis och remouladsås).
Men bortser man från bristen på mutor med anledning av resan så kvarstår frågan om vi som jobbar inom media inte ska tacka ja att göra studiebesök i verkligheten?
Hur kan vi bli sämre journalister av att se hur en verksamhet fungerar?
Magnus Berg har helt rätt i sitt resonemang om att journalister ska vara ytterst varsamma med att hantera information och ha klart för sig vad avsändaren avser med densamma.
Och har någon klandervärd publicering förekommit ska GT anmälas och fällas.
Men då måste man ha mer än konspirationsteorier att komma med.
Visst skulle vi kunnat vänta med nyheterna och publicerat dem efter att det gått en tid, men vems ärenden går vi då? Att låta bli att publicera är knappast lösningen.
Det är inte lätt att gå i svaromål på kritik mot den egna tidningen, det klassas ofta som att man inte tål att ifrågasättas och kan i värsta fall leda till att färre vågar/orkar föra fram kritik mot medier.
Men det behövs inte färre som Magnus Berg det behövs fler. Skalar man bort konspirationsteorierna så är kritiken viktig att ta till sig.