Det är fel oavsett vem som slår
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I fjol anmäldes i snitt 69 misshandelsbrott mot kvinnor varje dag i Sverige och många brott begås av närstående. Enligt den Nationella trygghetsundersökningen som Brottsförebyggande rådet, Brå, nyligen presenterade uppger nästan två procent av alla kvinnor mellan 16 och 79 år själva att de varit utsatta för misshandel under det senaste året. 70 procent av dem har blivit utsatta för våld av en närstående eller en person de känner, enligt Brå. Trots omfattningen är mörkertalet antagligen mycket stort.
Till de utsatta för den här typen av brottslighet hör även barn som bevittnar våld i hemmet. Enligt Rädda barnen har mellan 100000 och 190000 pojkar och flickor bevittnat våld där de borde vara som tryggast, hemma.
Det hoppingivande, trots sådana dystra uppräkningar, är att det finns en bred politisk enighet om att situationen är oacceptabel.
I torsdags presenterade regeringen en sammanhållen handlingsplan för vad den avser göra under mandatperioden för att bekämpa den här typen av brottslighet.
Fokus på offret
En förtjänst med handlingsplanen är att den tar sin utgångspunkt i offrets behov, utan att stirra sig blind på det som brukar kallas för könsmaktsordning. Det är utan tvivel så att det vanligast förekommande våldet är att män misshandlar kvinnor, men det finns destruktiva mönster av över- och underordning även i samkönade par och det förekommer även att kvinnor slår män. Genom att fokusera på offrets behov slipper man en ofruktbar teoretisk debatt som skapar ideologiska låsningar och döljer problem som inte passar in i den på förhand givna förklaringsmodellen.
Handlingsplanen tar även upp hedersrelaterat våld som skiljer sig från de övriga formerna genom att fler personer, både kvinnor och män, kan vara förövare. Även här är det viktigt att fokusera på offret och inte ha förutfattade meningar om vilka som är plågoandar. Till exempel kan destruktivt och frihetsinskränkande hederstänkande finnas även i icke-religiösa sammanhang. En utsatt grupp som inte kommer fram så ofta i debatten om det hedersrelaterade våldet är homo- och bisexuella och transpersoner av båda könen.
När jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade handlingsplanen var socialdemokraternas profil i de här frågorna, Thomas Bodström, snabbt ute och stämplade många av åtgärderna som floskler och efterlyste konkretion. Men saken är att det är ett brett register av åtgärder, från satsningar på kunskap och samverkan, över riktade insatser till dem som slår till och inte minst ökat skydd och stöd till offren är nödvändigt. Det behövs helt enkelt en samlad strategi som innehåller många delar som var och en är nödvändiga.
Ska Sverige vara ett jämställdhetspolitiskt föredöme och ett land där trygghet är en realitet krävs mycket arbete. Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer är ett viktigt steg på vägen.