Debatt om att hota barn eller skapa kunskapslust
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Själva motionen lät egentligen harmlös, då den bara ville ge föräldrarna möjlighet att få ett skriftligt omdöme om sina barns ordning och uppförande i skolan. Alltså inget tvång för alla, utan bara för de föräldrar, som så ville.
Vilka föräldrar vill?
Man kan ju bara fundera på vilka föräldrar, som kommer att begära skriftligt omdöme i ordning och uppförande på sina barn.
Knappast föräldrarna till de barn som är struliga. Och även om föräldrarna till de struliga barnen begär detta omdömen, hjälper det barnet att bli mindre struligt. Struligheten beror ju på något.
Den hårdaste kritiken kom från flera socialdemokrater med Hanna Nyman, Åke Svensson och Eric Martell i spetsen och från vänsterpartiets Brittis Benzler och Carina Lindberg.
Från den borgerliga sidan, som sa ja till motionen, debatterade bara folkpartister, moderater och kristdemokrater.
Från centerpartiet hördes inget alls i denna skolfråga. Kanske de inte hade någon åsikt eller också var de emot, men satt tysta för att att inte bryta den borgerliga enigheten.
Huvudkritiken mot folkpartiets ordningsomdöme hade flera utgångspunkter. Åke Svensson klarade ut det viktigaste i ett av hans bästa tal på länge i kommunfullmäktige.
Han pekade på den totala felsyn, som folkpartiet visade på vad som är lärande och en kunskapsprocess i skolan. Folkpartiet vill genom ordningsomdömet hota elever och föräldrar att ändra sig.
Kunskapssökande är tvärtom en lustfylld process, som bygger på nyfikenhet, tillit och glädje i relationen mellan lärare och elev.
Vuxenvärldens ansvar
Om nu barnet är struligt på något sätt, så beror det på förhållanden i den vuxenvärld barnet lever. Att ge omdömen vore bara att skjuta på budbäraren, barnet, sa många kritiker.
Om barnet mår illa och strular i skolan och stör, då är det fel hemma eller på annat sätt. Ett skriftligt omdöme leder ingen vart. Det viktiga är, att ta reda på vad som är fel och ännu viktigare att göra något åt det.
Redan idag finns individuella utbildningsplaner, IUP, på grundskolan. Det är planer där kunskapsmålen sätts upp för varje elev. Klara och mätbara mål, som ska uppnås. Om så icke sker, sätts det ihop åtgärdsprogram tillsammans med lärare, föräldrar och eleven. En ytterligare möjlighet är att ha elevvårdskonferens där skolsköterska, psykolog och annan elevvårdspersonal tillsammans med rektor finns med. Och sedan länge finns återkommande föräldrasamtal.
Det andra spåret av kritik var omdömets rättsliga status. Är detta skriftliga omdömet om elevens ordning och uppförande offentlig handling eller sekretessbelagt? Det kunde faktiskt ingen svara på igår.
Offentlig handling
Sanningen är den att IUP är offentlig handling, men inte protokollet från elevvårdskonferensen. Om det skriftliga omdömet i ordning och uppförande ska jämställas med IUP och betyg, så blir det offentligt.
Alltså kan vi alla kolla vad det står i dessa omdömen. En arbetsgivare kan om han vill, kolla om det var en strulputte eller en ordningsman, som han ska anställa. Vill vi ha det så? Och hjälper det eleverna.
Omdömen i ordning och uppförande är inte en harmlös valfrihetsfråga för föräldrar. Det kan mer stjälpa än hjälpa den, som borde var i fokus, barnet eller ungdomen. Det vore bättre att satsa på åtgärder, som glädjefyllt ökar lusten till lärande och nyfikenheten på kunskap.