Dåligt bemötande av kritik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vem som helst kan bli orolig när man läser om skräckexempel på hur svårt sjuka bemöts felaktigt och till och med hur dödssjuka får propåer från arbetsförmedlingen att söka jobb.
Grunden i hela förändringen var ju inte precis denna utan att man ville förebygga att många fastnar i en sjukskrivning, man ville hellre fokusera på vad sjuka kan än vad de inte kan. För det finns ju trots allt en skala mellan att vara helt arbetsoförmögen och att kunna göra ett annat jobb än det man tidigare haft, och kanske blivit sjuk av. De allra flesta sjukskrivna vittnar också om att den största önskan de har är att få arbeta och tillhöra en arbetsgemenenskap igen.
Men när det gäller de allra mest utsatta, så blir oron stor. Ska man bli av med sin sjukpenning och tvingas arbeta trots att man är sjuk?
Det är såklart inte meningen men när denna oro bevisligen finns måste den tas på allvar.
Jag har inte sett några offentliga reaktioner från politiker eller andra på Gotland efter uppropet som uppmärksammade ganska stort i medierna den 11 november.
En nedslående beskrivning av hur uppropet togs emot på högsta instans fick vi i går av Frälsningsarméns Ann-Christine Karlsten och diakon Marie Larsson som skickats runt på byråkratsafari när de försökte få kontakt med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m).
"Bemötandet var överlag att tydligt visa sitt ointresse när man förstod vad saken gällde, det vill säga en protest mot den politik som förs" skriver Marie Larsson i ett brev som man i går personligen överlämnade på socialdepartementet i Stockholm. Brevet skickades med som följebrev till själva uppropet som mejlades till departementet för att nå ministern, den 10 november.
När man efter en månad inte fått någon bekräftelse eller kontakt valde man att åka upp personligen. Men delegationen från Gotland kom inte in på departementet utan fick lämna sitt brev på en godsmottagning.
Att man inte kan åka upp oanmäld och tro att man ska träffa en minister är en sak, men däremot kan man kräva att bli bemött med respekt även om man vill föra fram kritik mot den förda politiken.