Blunda inte för fusket med bidrag
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Svenssons kritiker påstod att han var ute efter att undergräva välfärdsstaten. Genom att måla upp en falsk bild av hur svenskarna girigt tog för sig av statens goda, sopades banan för nyliberala reformer. Sällan har politisk skräckpropaganda varit så grundlös.
Inte höger eller vänster
Egentligen borde det inte handla om höger eller vänster. Slöseri med skattebetalarnas pengar finns inte med som en punkt i något partiprogram.
Inte ens vänsterpartisterna, som annars är de som mest kategoriskt avfärdar att fusk förekommer, säger rakt ut att det är okej att göra som man vill med bidrags- och försäkringssystemen.
Den officiella linjen är ju att bidragen ska gå till dem som uppfyller de uppställda kraven.
Det är ganska enkelt. Har man ett jobb ska man inte ha a-kassa eller socialbidrag. Även om det är sport på tv är det inte rimligt att sjukanmäla ungarna för att mygla till sig en semesterdag på försäkringskassans bekostnad.
Byråkratisk inramning
Delegationen mot felaktiga utbetalningar samlar representanter för myndigheterna som står för den byråkratiska inramningen av folkhemmet. Som framgår av namnet så har delegationens uppdrag varit att hitta sätt att minska svinnet. I dagarna lämnade de in sin slutrapport.
Enligt delegationens bedömning betalas 20 miljarder kronor ut felaktigt varje år. Hälften beror på slarv och missförstånd. Den återstående hälften beror på fusk. Tio miljarder försvinner alltså ner i fickorna på brottslingar. Det är nämligen brottslighet det handlar om.
De 20 miljarderna motsvarar cirka fyra procent av den totala summan som betalas ut. Ungefär var tjugonde krona används inte på det sätt som det ursprungligen var tänkt.
Tyvärr verkar stora delar av svenska folket tycka att det är okej att fuska sig till bidragspengar. Delegationen har låtit göra en attitydundersökning med nedslående resultat. Var fjärde har inga större invändningar mot att det fuskas.
Vi måste anpassa systemen
Rent psykologiskt går det kanske att förstå. Det uppfattas inte som lika provocerande att ange en felaktig inkomstuppgift som att råna någon på gatan. Men bara för att konsekvenserna inte är lika synbara betyder inte det att samhället kan acceptera bidragsfusket.
Välfärdsstaten står inför en rad utmaningar. Allt fler äldre ska försörjas av allt färre yngre. För att klara prövningarna måste vi anpassa systemen så att de så effektivt som möjligt når fram till hjälpbehövande.
Det är nödvändigt att debattklimatet mognar. Det vore välgörande om den mer än lovligt naiva inställningen "ingen fuskar och ingen har någonsin fuskat" ersätts med en stor portion realism.