Blir det 2 - 1 i Bunge?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därför är länsstyrelsens arbete med bildande av så kallade Vattenråd inom olika avrinningsområden, som exempelvis Gothemsån, en positiv utveckling. Ett av målen är att "hålla kvar vattnet längre i landskapet".
Något som dock inte får glömmas bort och hamna i skymundan när det gäller den gotländska vattenfrågan är det anmärkningsvärda och märkliga fenomenet att den gotländska kalkindustrin tillåts pumpa miljontals kubikmeter grundvatten från kalkbrotten direkt ut i havet. Nog borde detta vatten kunna renas och användas till bevattning, industriprocesser, biltvättar och annat.
Just vattenfrågan är den mest kontroversiella frågan när det gäller Nordkalks planer på ett nytt kalkbrott i Bunge, men det är många olika aspekter som skall vägas samman. Förutom grundvattnet handlar det också om jobben och naturen. Kommer övertron på tekniken att segra i kalkbrytningsdebatten?
Det är lätt att dra paralleller med det gigantiska tunnelprojektet genom Hallandsåsen, där just grundvattnet är problemet och naturens krafter verkligen visat sig starkare än tekniken. När projektet startade utgick beslutsfattarna från att tekniken skulle kunna bemästra vattnet, men det gamla uttrycket "ingen vet vilken väg vattnet tar" har visat sig gälla i högsta grad och hittills står det 1 - 0 till naturkrafterna i matchen mot tekniken vid tunnelbygget.
Hur det går i Bunge återstår att se. Just nu känns det som det står 1 - 1 mellan tekniken och vattnet. Det är många arbetstillfällen som är beroende av kalken på norr. Dessutom är behovet av denna högkvalitativa produkt stor i olika industriprocesser.
Så det är sannerligen en grannlaga uppgift som vilar på de beslutande instanserna. Det måste bli rätt från början, det ges bara en chans! Kommer slutresultatet att bli 2 - 1?