Biogas vår chans till rena tankar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Oavsett hur vi säger oss värna miljön i alla hänseenden så är priset det som avgör i allra flesta fall.
Miljöbilspremien, instiftad av alliansregeringen 2007, har gjort att Sverige ligger långt fram i omställningen från användningen av fossila bränslen till förmån för biobränslen.
Nu måste initiativet upprätthållas för att inte trenden ska vända och det är glädjande att se att moderaterna är så på hugget i miljöfrågor. (DN debatt i går).
Tack vare globaliseringen kan vi inte längre blunda för att våra val och vanor påverkar miljöer, klimat och människor i andra delar av världen. Vi kör etanolbilar med gott samvete här i Sverige och tänker kanske inte så mycket på de villkor som människorna hade det som skördade sockerrören i Brasilien.
Valen blir övermäktiga individen: ska man handla lokalt, rättvist eller miljövänligt?
Att göra alla rätt verkar än så länge omöjligt.
1998 startade en grupp affärsmän ett företag för att starta etanoltillverkning i det nedlagda sockerbruket i Roma. Efter fem års malande i de byråkratiska kvarnarna hade de ännu inte fått några besked om statligt stöd eller tillstånd för verksamheten.
När beskedet kom med armbågen från regeringen om ett ettårigt tillfälligt stöd från staten, hade man redan gett upp Gotland.
Jag gillar egentligen inte att se tillbaka utan vill tänka framåt men jag kan inte låta bli att fundera över hur det gått om man hade kommit igång med produktionen så att tillgången på lokalt biobränsle redan fanns när den stora efterfrågan satte in.
Nu har hoppet åter tänts genom de gotländska betodlarnas biogassatsning på samma ställe.
Om Gotland skulle bli självförsörjande på biobränsle skulle vi sannerligen leva upp till målet i tillväxtplanen om att bli världsledande i miljöfrågor.
Istället för att köra omkring med dåligt samvete skulle våra tankar (sic!) vara fyllda av såväl rent bränsle som samvete.