LEDARE: Begraver kritiken levande

Det är nästintill omöjligt att föreställa sig att denna text inte får publiceras eller att en journalist som granskar regeringen riskerar fängelse. I Sverige har vi väldigt länge haft tryckfrihet. Den är omfattande och har fungerat under lång tid med undantag för några år under andra världskriget då statsmakterna var så rädda för tysken att de konfiskerade tidningar. Men ingen fängslades och ingen tidning stoppades från att tryckas.Men i andra delar av världen ser det inte riktigt ut så. I Kina censureras google med företagets goda minne. I Nordkorea finns inga journalister. På Kuba fängslas de som uttrycker sin åsikt - om den inte överensstämmer med regimens. I Eritrea sitter svenske journalisten Dawit Isaak i fängelse sedan 2 110 dagar.På onsdagen släpptes BBC-journalisten Alan Johnston som suttit kidnappad av islamistiska extremister i Gaza sedan den 12 mars.Det är skillnad mellan de som kidnappas i krig och de som fängslas av sin regering. Men den är hårfin. Frågan är densamma: Hur ska vi som inte är med i händelsernas centrum kunna få en objektiv bild om journalister fängslas eller kidnappas?Upprörande flathet
I fallet Dawit Isaak har svenska myndigheters flathet varit förvånande och upprörande. Statsministern menade i samband med Kinas presidents statsbesök i Sverige att han inte vill ta upp enskilda fall - då handlade det också om en fängslad journalist i kommunistdiktaturen Kina. När Reinfeldt sen fick frågan om han verkligen inte kommer ta upp Isaaks fall, menade statsministern att allt inte försiggår på framsidor på tidningar och att tyst diplomati kan vara vägen. Men han sa också att om de bedömer att det skulle göra skillnad tar de förstås upp frågan med företrädare från Eritrea.Att göra skillnad. Det är precis vad regeringar ska göra. Och visst, lite av Reinfeldts flathet mot Kinas president kan förklaras med att han är rätt ung på sin post - det har inte ens gått ett år. Men stor del av flatheten mot just Kina handlar förmodligen snarare om pengar. Det är lättare att i framtiden vara hård mot fattiga Eritrea än mot världsekonomins mästare Kina. När den brittiske reportern Alan Johnston släpptes i onsdag sa han att fångenskapen hade varit som att ha varit levande begravd i sexton veckor. Och det är precis vad de är - världens fängslade journalister. Deras penna och röst begravs så att ingen kan höra dem, vilket oftast är syftet med att fängsla dem. I Allan Johnsons fall var han också en bricka i ett politiskt spel. Världens demokratiskt valda regeringar måste sätta ner foten. Det kan aldrig vara acceptabelt att tysta kritik och granskning med fängelse eller hot. Varje gång en demokratisk ledare möter en kollega som företräder en diktatur måste detta påpekas. För utan fria journalister kommer världens sanningar att bli färre.

Ledare: Begraver kritiken levande