Befogad kritik döljs i förakt
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Reporten som kallar sig "exilgotlänning", Peter Wennblad, har en så nedlåtande attityd om det han skriver att det som det faktiskt handlar om, befogad kritik av satsningen på Gotland Interactive Park, helt hamnar i skymundan av skribentens ohöljda förakt.
Reportaget inleds med meningen "Sex snubbar och en lätt lukt av svett är allt som återstår".
Han konstaterar redan från början att hela Sverige inte alls lever och aldrig kommer att göra det heller, hur mycket man än satsar på regionalpolitiska insatser. Att vissa delar fortfarande sprattlar lite av liv beror på att "stockholmarnas pengar" slussas ut till andra kommuner. "Och nu börjar stockholmarna protestera mot att dumpa sin prima björkved på omgivningens blöta risbrasor" konstaterar han vidare.
Reportern, Peter Wennblad, träffar GIP:s dåvarande vd, Mats-Ola Rödén, "bland de lokala alkoholisterna på BistroBaren".
Så fortsätter formuleringarna genom hela reportaget som är en lång bevisföring för att kommuner som inte kan tävla mot storstädernas attraktion, ska lämnas åt sitt öde.
Den boende på Gotland som lyckas bortse från föraktet för glesbygd i allmänhet och Gotland i synnerhet får sig inte till livs några nyheter, om det misslyckade projektet har det skrivits lokalt i omgångar. Om än, i mina ögon, alldeles för lite.
Mer anmärkningsvärt är att såväl Mats-Ola Rödén som näringslivschefen på Gotlands kommun, Calle Löwenberg, enligt uttalanden i reportaget, redan i projektets inledning varit starkt ifrågasättande till det och inte själva trott på intentionerna som fick kommun och stat att satsa sammanlagt 66 miljoner kronor på paketet.
Borde de inte ha agerat om de redan i förväg anade vartåt det barkade?
Senast i februari i år beviljades GIP ytterligare 1,5 miljoner kronor av kommunstyrelsen och det finns mycket att i efterhand kritisera om hur väl de hittills satsade miljonerna har förvaltats. Inte minst stämmer erfarenheterna till eftertanke när man skissar på nya "fantastiska" projekt.
Men att ta misslyckandet som bevis för att det bara är storstadsregionerna som ska leva, är att dra det hela lite väl långt.