Barn behöver inte straff
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att föräldrar ibland inte räcker till och kanske inte heller alltid är så goda förebilder är dock ett känt faktum och då är det hela familjen som behöver stöd.
Men när man läser om Brottsförebyggande rådets (Brå) studie av hur samhället följer upp barn, under 15 år, som begår brott så inser man att det finns en del att göra.
När det gäller grövre brottslighet finns det rutiner där barnen får kontakt med både polis och socialtjänst men när det gäller lindrigare brott, som snatteri och skadegörelse, så saknas denna uppföljning i nio av tio fall.
Det är ingen avancerad gissning att insatserna skulle göra mer nytta innan barnen etablerat ett kriminellt beteende och begår grova brott.
Barn behöver inte straff, de behöver stöd och vägledning.
Är man 12-14 år så kan samhället inte begära att man är införstådd med konsekvenserna av sina handlingar i alla lägen.
Det budskap vuxenvärlden ger är inte heller alla gånger det att det är självklart att medborgare ska ta ansvar och ha respekt för lagar och regler. Det känns som en alldeles för hård hållning att lämna barnen och deras familjer åt sitt öde enligt talesättet "som man bäddar får man ligga".
Det är viktigt att polisen kopplas in när barn begår brott men det får inte stanna vid ett polisförhör som ju har fokus på brottet och hur man gått tillväga när brottet begicks. Det handlar om teknisk bevisning och brottsrubriceringar och annat som kan uppfattas som lite "coolt" även om jag är övertygad om att polisen i de flesta fall även ser till att barnen och ungdomarna, bemöts med omsorg och vägledning.
Med jämna mellanrum rapporterar gotländska medier om ungdomsgäng där även minderåriga deltar och där man ser uppenbara risker för fortsatt kriminalitet.
Vem vågar, och orkar, utgöra den famn som dessa behöver fångas upp i?