Åter en levande affärsgata
Foto: Bengan Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag får lust att gå längs den gamla Adelsgatan från de då nya gångportarna vid Söderport och minnas. Alldeles vid Södertorg låg Andelsslakteriets butik. Den sorten där vatten hela tiden strilade innanför fönsterrutan.
Där residerade herr Andersson, en glad och pratsam person, och det var min mamma också. "Jag vågar nästan inte gå in där", sa mamma,"för jag kommer alltid ut med en dyrare stek än jag tänkt mig".
Till vänster Selvrenius konditori. Där drack min pappa alltid sitt kaffe när han var i stan. Och glömde kvar hatten som mamma satt på honom inför stadsbesöket.
Strax intill låg bokhandeln, densamma som idag. Där köpte vi alla läroböcker vi behövde på läroverket. Allt fick man betala själv, även de stora dubbla ark som användes till alla provskrivningar. De kostade 7 öre.
Stans finaste affär
Sen kom Maria Bergströms modeaffär, stans finaste. Där köpte jag en soldräkt, när jag var 14 år. Kjolen slutade väl mitt på låren. Min pappa som väl aldrig annars såg kläder, var tveksam: "Kan däu ha a så kårt kålle?"
Tyget till min första långa klänning köptes också där. Det var violblå taft, jag var 15 år och skulle vara tärna på bröllop.
Längre ner längs högra sidan fanns Olofssons kappor. Där köpte jag en älskad vinterkappa, typ korthårig, grårandig bondkatt. Julia Hultgren har alltid funnits där någonstans.
Första gången jag var i Visby var jag sex år gammal och skulle till tandläkare. Då var vi in i den gamla affären, jag minns en hög trappa upp från gatan. På den tiden köpte man tyg, som en sömmerska skulle sy.
Allting fanns innanför muren på den tiden. Konsum hade det första varuhusliknande. När jag gick med min faster längs Adelsgatan tog vi en vid sväng förbi där. Hon och hennes man hade slakteri och egen affär i Arboga. För henne var Konsum en hotande konkurrent, som vi naturligtvis inte handlade hos.
Stor påse kakor
Edvin Olssons bageri står det, där nu Skafferiet finns. Där satt jag barnvakt på lördagskvällar när jag gick i tredje ring. Vi samlade till skolresa. Barnen var glada och trevliga, och vi fick alltid en stor påse kakor. När bagarn kom hem var han glad och generös, och jag fick betydligt mer betalt än jag skulle ha. Ja, det var sent på natten.
I Cedergren & Erikssons sybehörsaffär köpte jag material för att brodera en kudde på stramalj, sånt hade man i soffhörn på den tiden. Men slöjdlärarinnan viftade föraktfullt bort den. Det lär man sig inget av! Vi skulle sy linnen och förkläden.
Längst ner mot Wallers plats kommer jag till Ada Danielssons hattaffär. Där beställde vi studentmössorna. Hur kommer det sig att de alltid blev för små? Alla säger likadant. Antingen har mössorna krympt eller också har vi blivit mer tjockskalliga med tiden.
Levande igen
Adelsgatan hade en förfallsperiod. Smala trottoarer, alltfler bilar parkerade längs gatan. Otrivsamt och trångt. Affärerna flyttade utanför muren.
Räddningen blev Ströwet, en listig idé att knyta ihop det nya affärscentrum på Öster med det gamla längs Adelsgatan. Nu är det en levande affärsgata igen, där man gärna går eller cyklar.