Arbetslösheten är en katastrof
Foto: FADI ADWAN
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När det politiska inflytandet och fackliga stödet saknas är risken stor att bitterhet och besvikelse söker sig andra vägar.
Som lönearbetare är det viktigt med politiskt inflytande och det är än viktigare ju längre bort från status och makt man befinner sig. Därför att det är endast politik som kan förändra villkoren för "vanligt" folk.
De lägst avlönade i samhället arbetar i regel inom sektorer där något LO-förbund organiserar de anställda. Möjligheten att påverka samhället politiskt inskränker sig för de flesta LO-medlemmar nu för tiden till att rösta vart fjärde år.
Tappat sitt politiska inflytande
De flesta arbetslösa återfinns inom något LO-förbund, som genom omorganisation inom arbetarrörelsen har tappat sitt politiska inflytande.
När man inte diskuterar partipolitik på fackföreningsmötet är det inte längre lika naturligt att söka medlemskap i socialdemokraterna. Detta till glädje för de borgerliga partierna och arbetsköparna.
Utbildning ger inte bara bättre arbete och högre lön, utan också säkrare anställning. Bra utbildning ger helt andra möjligheter att påverka samhället och att tillvarata de rättigheter som alla medborgare har. När arbetarrörelsen med sin politiska och fackliga gren bildades för mer än hundra år sedan, var det självklart att fackligt medlemskap också gav politiskt inflytande.
Fackligt-politiskt agerande
Under de första åren var det socialdemokratiska partiet också den organisation som förhandlade om löner och andra villkor för arbetarna. Därav blev det naturligt att fackföreningsmedlemmarna anslöt sig kollektivt till socialdemokraterna.
Som medlem hade man förslagsrätt, nomineringsrätt och rösträtt rakt in i det socialdemokratiska partiets lokala organisation, Arbetarekommunen. På fackföreningsmöte kunde man bestämma hur man ville att partiet skulle agera.
Och i kraft av kollektivt medlemskap drev man frågan på Arbetarekommunens möte. Så smart fungerar det inte i dag. Inte underligt att ingen tycks se den katastrof som den arbetslöse drabbas av.
Liberaliseringsvågen på 80-talet med det hurtiga slagordet "satsa på dig själv" spred sig även inom Arbetarrörelsen och borgerlighetens angrepp på socialdemokratin och fackföreningsrörelsen fick till följd att kollektivanslutningen till partiet upphörde och övergick i mera tandlösa anslutningsformer. Medlemsantalet rasade dramatiskt.
Under många år av högkonjunktur har trots stadiga försämringar av arbetarnas villkor, facklig-politisk samverkan inte tett sig så viktig för arbetare, som vilset famlat fram och tillbaka på den politiska skalan.
LO-medlemmen har ibland röstat till höger på moderaterna eller miljöpartiet för att i nästa val rösta på socialdemokraterna eller vänsterpartiet. Att vara vacker och framgångsrik har varit lösningen på alla problem.
Historie- och ideologilöshet
Det fina har varit att kunna tjäna pengar på andra människor, då kunde man strunta i allt som andades ordet solidaritet. Att den framgångsrike kan vara beroende av att alla medborgare har goda liv föresvävade inte propagandamakarna på 80-talet.
Efter locktonerna från borgarna under de goda åren, så står nu arbetslösa och sjuka utan den trygghet som gammaldags fackligt-politisk samverkan gav.
Historielöshet och svag ideologisk medvetenhet kommer nu att vara kostsamt, när man inte befinner sig i de vackras och framgångsrikas krets. Vi arbetare borde förstå att vi och borgerligheten aldrig har samma intressen. Den som arbetar för sin lön är endast ett medel för kapitalisten att tjäna pengar.