Är välgörenhet alltid av godo?
Välgörenhet måste sluta betraktas som just välgörenhet, och istället som en samhällelig plikt, som borde ligga på alla medborgare.
Foto: BERTIL ERICSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Klart att välgörenhet, att ge av sin tid och pengar för att hjälpa människor i nöd, alltid är av godo? Jag menar dock att just det privata sättet att idka välgörenhet är kontraproduktivt, och ska här nedan försöka förklara varför.
Hur skulle det till exempel se ut om politikerna tog sitt ansvar och förde en mer internationellt solidarisk fördelningspolitik för att förhindra mänskligt lidande?
En bättre fördelningspolitik
Hur skulle det bli om staten, alltså vi alla gemensamt med våra skattepengar, tog på sig ansvaret att lindra och förhindra mänskligt lidande vare sig det skedde inom eller utanför Sverige?
En bättre fördelningspolitik skulle kunna lindra mänskligt lidande på längre sikt, till skillnad från den privata välgörenheten, som mer inriktar sig på kortsiktigt arbete.
De privata, stora välgörenhetsorganisationer förhindrar tyvärr denna utveckling, eftersom makthavarna idag bara kan hänvisa till privat välgörenhet, "Det där har (till exempel) Röda korset hand om", då någon vill öka resurserna till hjälp vid katastrofer i andra länder.
Privat välgörenhet kan tyvärr också bli ett sätt för rika länder och människor, som vägrar att på riktigt dela med sig av sina resurser, att döva sina dåliga samveten.
Avlöna
Varför skulle då statlig "välgörenhet" vara bättre än privat? Jag menar att den privata välgörenheten bygger på en princip, att det ska vara frivilligt att hjälpa andra, alltså att skänka pengar och engagera sig för ett bättre samhälle. Jag anser inte att detta ska vara frivilligt och oavlönat.
Detta kan verka girigt. Ska man verkligen ta betalt för att hjälpa människor, tänker du kanske? Men tänk då på vad ett professionaliserande av vården inneburit för samhället, för att inte nämna kvinnorna, som nu kan få betalt för arbetet de tidigare i historien utfört oavlönat.
Jag tycker att det är oacceptabelt, att detta oerhört viktiga område, som också tyvärr betraktas som kvinnligt, ännu bygger på gratisarbete, när det mesta annat i samhället (särskilt manliga arbeten eller intressen) är avlönat.
Om välgörenhetsarbete istället professionaliserades skulle också fler vilja delta i det. Det är tyvärr inte särskilt attraktivt i ett samhälle där "tid är pengar" att arbeta gratis. De flesta har helt enkelt inte råd med det.
Om välgörenhetsarbetet istället var avlönat, skulle fler garanterat börja engagera sig. Man påpekar ofta inom välgörenhetsorganisationer, att det är ett problem att det är så få yngre som engagerar sig. Med en professionalisering av arbetet skulle även detta problem vara löst.
En samhällelig plikt
Välgörenhet måste sluta betraktas som just välgörenhet, och istället som en samhällelig plikt, som borde ligga på alla medborgare. Det borde vara norm och inte frivilligt att hjälpa sina medmänniskor.