Är maten egentligen för dyr?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Funderade över detta när jag med hjälp av kassakvittot kunde konstatera att man för priset av en liten flaska Coca Cola får tre rejäla portioner havregrynsgröt med mjölk och äpplemos. Dessutom av genomgående ekologiska råvaror!
Vid jultid publicerade Dagens Nyheter uppgifter om att svenskarnas köp av dyra heminredningsprylar volymmässigt ökat med 11 procent. Avslutningsmeningen löd: "Kanske dags att också höja statusen på livsmedel, så att maten på faten får samma status som den nya soffan i vardagsrummet."
Matprisdebatten har också lett till en ond cirkel för handeln och det svenska jordbruket. De traditionella livsmedelsbutikerna har gett sig in i priskriget för att möta lågpriskedjor och utländska aktörer. Istället borde de marknadsföra kvalitet och service, som är dessa affärers styrka och konkurrenskraft.
Lantbruket strävar för att överleva efter likvärdiga bruknings- och produktionsmetoder som övriga EU-länder. Det är förståeligt, men samtidigt ger man upp det svenska mervärdet och hamnar precis som handeln på en marknad där man förmodligen ändå inte i längden kan hävda sig mot lågprisproduktionen.
Det är dags att utöka matprisdebatten med kvalitetsbegreppet och som konsument börja fundera över vad vi äter och inte bara vad det kostar. Handeln och producenterna måste också ta sitt ansvar och hjälpa till att synliggöra kvalitetsmaten bättre.
För som sagt, så länge priset på en liten Coca Cola motsvarar tre rejäla portioner havregrynsgröt med mjölk och äpplemos utan att någon reagerar nämnvärt, måste det vara något fel på matprisdebatten!