Almedalen i mitt hjärta
Foto: Bengt Zettergren
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rota i det lokala
Ville man söka sig till något spännande utanför intervjuer och presskonferenser fick man rota i det renodlat lokala och som gammal gotlänning fann jag vad jag sökte. Jag glömmer aldrig den förtätade stämningen på broderskaparnas första valmöte ute på prinsessan Eugenias Fridhem med den unge smärte riksdagsmannen Ingvar Carlsson som hedersgäst. Inte särskilt många på plats och givetvis ingen annan journalist - ödet hade inte informerat den allt ymnigare presskåren om att kvällens talare fyra år senare efter en dödens februarinatt på Sveavägen i Stockholm skulle bli landets statsminister.
Mötet inleddes med bön och psalmsång och metodistpastorn Per Olof Nordstedt från Visby talade på temat ur Matteus: "dock funnos några som tvivlade" - han avsåg förslaget om löntagarfonder.
Glasklar parallell till 2008
Ingvar Carlsson höll sedan ett tal där inget tvivel rådde om vilket elände de senaste sex årens borgerliga styre hade vållat och parallellen blir plötsligt glasklar till 2008 ("kronan vi gav dem 1976 är bara värd 55 öre idag"). Men mest talade han om arbetsgivarnas 100-miljonerskampanj mot fonderna och krävde att få veta vilka de amerikanska valexperter var som styrde aktionen mot partiet, utmålat som demokratins hot.
Bush´s handgångne valtrixare mr Rove, på plats bland murar och rosor inbjuden av moderaterna, skulle bara veta i vilken fin mörkblå tradition han ingår.
Ingvar Carlsson med sommarstuga vid Lummelunda angav tre skäl att löntagarfonderna behövdes - som motvikt till det kapitalistiska maktkomplexet, för att få fart på investeringarna men framförallt för att vinna valet. Dessutom lovade han att ta bort karensdagarna, återföra arbetslöshetspengen till vad den var, värdesäkra pensionerna och lyfta upp barnomsorgen. Han hade i dessa frågor just överlagt med Olof Palme och Thage G. Peterson på Fårö och förutspådde blod, svett och tårar för att rensa upp det borgerliga träsket.
Liftade med Ingvar
I stort sett var det ett tal som exempelvis Thomas Östros kunde hålla denna sommar, 26 år senare. Jag liftade med Ingvar in till Söderport, vi lyssnade på honom i Ekot och han suckade "kunde de inte nämnt broderskaparna - det hade betytt så mycket för dem". Sen suckade han på nytt: vinner vi inte valet i höst - ja, då vet jag inte!
Vi ska be Gud om kraft, hade pastor Nordstedt avslutat kvällsmötet och som alla vet vann sossarna vann valet 82 och införde de fonder Bildt sen avskaffade och jag undrar vad Mona Sahlin kan lära av allt detta inför 2010.