Alliansens synlighet måste öka
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sedan valsegern har de borgerligas opinionssiffror dalat. Nu har skillnaden mellan blocken ökat till den chockerande storleksnivån 20 procentenheter i rödgrön favör. Synovates undersökning som redovisades i helgen visade ett underskott på 18,6 procentenheter.
Fredrik Reinfeldt besegrade Göran Persson med en ledarstil som helt kontrasterade mot dennes. Med helgens siffror måste det som oroat borgerliga väljare ända sedan regeringsbildningen nu slås fast: den stil som i valrörelsen lyckades för Reinfeldt duger inte som statsminister.
Osynlig statsminister
De många resor till kvinnodominerade arbetsplatser som statsministern genomfört på bekostnad av en offensiv närvaro i centrum av den politiska debatten har givetvis ett stort egenvärde och kan i bästa fall löna sig senare - men just nu förlorar regeringen så mycket på en statsminister som är osynlig i de ledande riksmedierna att det positiva med en omfattande väljarkontakt kanske inte räcker för omval 2010.
Statsministerns egendomliga och defensiva spekulerande i opinionsförlusterna inger inte heller förtroende: "Kanske var väljarna trötta på Persson." "Vi levererar vad vi lovat." "Förändring gör ont." Detta stämmer säkert, men om den bilden är statsministerns huvudfokus så har han ju redan lämnat walk over inför nästa valrörelse. Då finns ingen Persson att rösta emot. Den egna politiken är impopulär när den väl genomförs - väljarna ska dessutom upplysas om att den till och med "gör ont".
Nödvändig kursändring
Statsministerns parti bör dock inte dra den felaktiga slutsatsen att det är politikomläggningen det är fel på. Den är en förutsättning för att de borgerliga över huvud taget ska ha förutsättningar att förmå rödgröna väljare i mitten från att skrämmas bort från tänkbart blockbyte.
Knappast har heller avbönen från den tidigare radikala politiken med konfrontation mot facket, dogmatisk försvarspolitik, ointresse för jämställdhet, teknikaliteter i välfärdsfrågor och monotont skattetabellsrabblande betingat av prioriteringen att skattesänkningar utan konsekvenstänkande skrämt de egna väljarna över till vänstersidan.
Det som behövs är alltså inte att lägga i backen, utan att gå till offensiv i sådana typiskt borgerliga frågor som de egna väljarna gillar mest. De råkar också vara de delar av borgerlig politik som har störst attraktion bland s-väljare.
Viktigaste frågan
Det handlar om sådant som att bekämpa vardagsbrottsligheten och den organiserade gängkriminaliteten med stärkt och moderniserad polis, före att möta ett abstrakt terroristhot med övervakning. Att gå vidare med satsning på högre utbildning och forskning efter att grundskolan nu börjar få stadga. Och att argumentera för arbetslinjen, inte bara genomföra den i tysthet.
Samt att den viktigaste frågan av alla, som förvisso inte kan uppfattas som genuint borgerlig, men har sådan sprängkraft att många väljare kan rösta på vilket parti som helst som i nästa val framstår som mest offensivt på området överordnas allt annat: Klimatpolitiken.