Alla kompromisser har ett pris
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var inte nådigt vilket ansvar Wera Svensson lägger på mig i sin kommentar på Gotlands Folkblad den 23 december. Hon beskriver mig som en totalt omedveten medborgare som inte förstår att mitt sätt att leva kräver energi och att denna energi kommer nånstans ifrån. Kanske till och med från ett kärnkraftverk.
Det finns mycket att kommentera om det, inte minst det faktum att jag aldrig någonsin satt naturvärden framför kalkindustrin. För min del skulle det inte ens spela nån roll om de unika naturvärdena försvann, för precis som andra tycker jag att hela Gotland är fullt av liknande landskap. Jag tycker inte heller att det blir fula sår i naturen, jag tycker att brotten är mäktiga och vackra.
Men, jag har ingen kunskap om detta i ett vidare perspektiv. Det kan mycket väl vara ett unikt landskap som för alltid går förlorat och det finns ju en orsak bakom att världens regeringar ställt sig bakom konventionen om biologisk mångfald. Vi vet inte vad som händer med ekosystemet om alltför många arter dör ut. Och framför allt, vi vet inte vilka arter som är avgörande, den minsta lilla oansenliga lav kan spela större roll än vi anar.
Däremot har jag inte lagt vikt vid detta i mina skrivningar så det finns ingen anledning för Wera Svensson att raljera över mitt ställningstagande som går ut på ett enda: vattnet först.
För att vi gjort saker historiskt som inte varit så bra, med dagens kunskaper och insikter i åtanke, kan vi inte fortsätta göra saker som vi VET för alltid kommer att påverka kommande generationer.
Jag har aldrig heller skrivit att det inte går att kompromissa med naturen, det har vi gjort de senaste hundra åren eller mer. Miljölagarna har skapats för att vi numera har kunskap om hur vårt sätt att leva påverkar vår miljö; för att det ska finnas lagar som styr där människans iver riskerar att förblinda oss. Däremot håller jag fast att det inte går att förhandla med naturen, alla kompromisser har ett pris.
Som jag tolkar Wera Svensson tycker hon att det är helt rimligt att betala priset för 25 års fortsatt brytning med att sätta vårt grundvatten på spel. Jag håller inte med.