LIBERAL ASPEKT
Det är en styrka att värna om de svaga. Men svenska staten straffar och skuldsätter fortfarande ofta de med en funktionsnedsättning. Det behöver inte vara så.
Han är i 30-årsåldern, har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning och är rädd. Mån om att vara till lags har han utnyttjats av ett gäng. Hotats till att ta hand om ett automatvapen. Till slut berättar han för sin förvaltare. I en sms-konversation med två meddelanden skriver mannen:
”Hej [långt mellanslag] orkar inte mer nu vet inte ska ta vägen nu. Känns allt e blir fel. Med vänlig hälsning”. ”Hej! [långt mellanslag] ja vet har jätte mycket ångest nu över allt. Vill kunna vara hemma. Allt kom inte fram vad visste. Kanske blir fel ?”.
Han har en intellektuell funktionsnedsättning, och döms till nio månaders fängelse av tingsrätten. Varför?
Hon heter Maria Andersson, är 34 år och har en CP-skada. När Dagens Nyheter besöker henne (19/2) visar hon en film där hon dansar till musik från Disneys film ”Frost”, lycklig. Hon har arbetat halvtid under ett år vid en idrottshall och fått ersättning för assistans dygnet runt.
Myndigheten menar att Maria borde meddelat att hon inte arbetar, eftersom det betyder att hon inte längre behöver hjälp dygnet runt – trots att hon fick det innan deltidsjobbet vid idrottshallen.
Hon har en cp-skada, och krävs på över en miljon kronor av Försäkringskassan. Pengar som hon inte har. Varför?
Det finns ett citat från den amerikanske vicepresidenten Herbert Humphrey, som sa att ett samhälle borde bedömas utifrån hur det ”…behandlar dem som befinner sig i livets gryning – barnen, dem som befinner sig i livets skymning – de äldre, och dem som lever i livets skuggor – de sjuka, de behövande och de funktionshindrade”.
Även Sverige har sin skugga. Enligt researchförlaget Acta Publica har minst 673 personer med intellektuell funktionsnedsättning straffats i domstolar för saker de inte förstår. Dagens Nyheter rapporterar även om att Försäkringskassan krävt fler än Maria på mångmiljonbelopp, krav som sedan rivits upp i domstol.
Det behövs inte mycket. En paragraf om att en brottsmisstänkt med intellektuell funktionsnedsättning inte kan fängslas, och en rimlighetsbedömning för när Försäkringskassan riktar återkrav mot brukare som har en betydande funktionsnedsättning.
Men Sverige fortsätter att svika de svagaste: de som aldrig tillåtits passa in; de funktionsnedsatta. Än en gång: Varför?