LIBERAL ASPEKT
Friskoleutredningen är inte anpassad till verkligheten. En del av förslagen kan ge elever sämre utbildning och lärare sämre arbetsmiljö.
Fristående skolor har sluppit redovisa hur de använder sina pengar i nästan 200 år. Nu kan det bli slut på den saken. Trots att det nuvarande systemet som tillåter vinstdrivande friskolor “bara” funnits i drygt 30 år, så har stiftelsedrivna skolor funnits i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Svenska politiker har alltså haft över ett sekel på sig att lagstifta om hur skolor ska redovisa hur de använder sina pengar.
Att återgå till ett system där föräldrar inte längre ska kunna välja vilken skola eller förskola deras barn ska gå i, eller att lärare bara skulle kunna ha kommunen som arbetsgivare skulle kännas som en återgång till DDR-Sverige.
Som tur är vill inte ett enda parti begränsa just valfriheten, och det är heller inte valfriheten som regeringens utredning har handlat om – även om vissa aktörer försöker få det att framstå på det sättet. Det finns som bekant inga motsättningar mellan att dra åt tumskruvarna på de stora friskolekoncernerna och att värna valfriheten.
Däremot föreslår utredning kraftiga regleringar av när och hur skolor ska få ta ut vinst. Bland annat genom att inte tillåta friskolor att söka statsbidrag för kvalitetshöjande insatser.
Vilka statsbidrag som räknas in i kategorin “kvalitetshöjande insatser” är svårdefinierat. Däremot kan man enkelt konstatera att även summor som betraktas som små i förhållande till den totala budgeten för skolan gör stor skillnad. Det riktade statsbidraget på 176 miljoner kronor till inköp av skön- och facklitterära böcker, skulle kunna vara ett exempel. Möjligheten att söka stöd från “Skapande skola”, som innefattar allt från teaterbiljetter till inköp av konstnärsmaterial, är ett annat. Detta skulle rimligtvis också gälla det riktade statsbidraget som förskolor kan ansöka om för att kunna göra barngrupper mindre och förbättra pedagogernas arbetsmiljö.
Att dra in den typen av statsbidrag till friskolor som delar ut vinst kommer främst att drabba förskolebarn, elever, lärare och pedagoger. Inte huvudmannen. Det är fel väg att gå om man vill höja kvalitén på barnens utbildning och förbättra arbetsmiljön för lärare och pedagoger.
Som tur är finns just den idén inte med i Tidö-avtalet. Låt oss hoppas att den inte dyker upp på förhandlingsbordet när utredningen nu ska ses över.