Europas välfärdsstater är goda länder att leva i. Demokratiska stater med individuella fri- och rättigheter. Fri sjukvård och utbildning. Transfereringar och skyddsnät. Pensioner. Och så vidare.
Just därför kan dessa stater inte vara helt öppna för migration från omvärlden. Nya medborgare som kan kliva rakt in på en kunskapsintensiv arbetsmarknad kan med lätthet bli en del av och bidra till välfärden i det nya hemlandet. Men nya invånare med bristande utbildning som det tar många år eller till och med decennier innan de kan börja bidra till det gemensamma bästa blir oundvikligen en utmaning för välfärdsstaten. En utmaning som, om den blir tillräckligt stor, kan hota dess existens. Och det skapar förutsättningar för ett utanförskap som riskerar att bli ett permanent och destruktivt inslag i samhället.
Europas välfärdsstater har rest hinder mot omvärlden för migranter. De kan inte bara köpa en biljett och resa hit. Däremot har vi skapat en situation där de som är beredda att betala dyrt och ta stora personliga risker för att ta sig förbi alla gränshinder, har goda möjligheter att stanna om de lyckas. Med eller utan uppehållstillstånd.
Det är därför migranter drunknar i Medelhavet. Och det är därför 39 migranter i går hittades döda i en lastbil strax öster om London. En fruktansvärd tragedi. I skrivande stund är teorin att resan började i Bulgarien och sedan gick via färjor först till Irland, sedan till Wales och sedan vidare till östra England. Anledningen till denna omväg sägs kunna vara att gränskontrollerna i Dover nu är så rigorösa att människosmugglarna söker andra vägar. Men långa resor där många migranter kläms in på liten yta ökar naturligtvis risken för att något går fruktansvärt fel.
Det låter kanske människovänligt att de som tar sig till Europa kan söka asyl på plats och få sin sak prövad. Men att upprätthålla denna chimär av humanitet skapar en fruktansvärd praktik. Priset är alldeles, alldeles för högt.
Det vore mycket bättre om asyl i Europa gavs till kvotflyktingar med konstaterade asylskäl, genuina flyktingar som från dag ett kan vara säkra på att få stanna i sina nya hemländer. Vilket med nödvändighet måste innebära att man blir extremt restriktiva med att ge asyl till dem som kommer andra vägar. Och att de som saknar uppehållstillstånd också får lämna landet.