Allt fler svenska filmer går upp på biograferna. Men trots utbudet så lockar svensk film ändå totalt en minskande publik. Det gjorde nästan 16 miljoner biobesök under fjolåret, men bara 13,2 procent av dessa besök gjordes för att se en svensk film. Antalet biobesök minskade totalt med tre procent, men antalet biobesökare som såg en svensk film minskade med 31 procent. Jämfört med 2014 har antalet biobesökare på svenska filmer i Sverige halverats.
Vad beror det på? Själv är jag böjd att tro att det har något att göra med hur den svenska filmpolitiken, Svenska filminstitutet och dess stöd till svensk film blivit alltmer politiserat och filtrerat genom en mischmasch av politiskt korrekta föresatser. Kan det vara så att de politiska målen för hur och av vem filmer ska produceras och vilka som ska synas i filmerna resulterar i ängsliga filmskapare som försöker vara till lags för att säkerställa sin finansiering. Vilket i sin tur leder till filmer som alltför få vill se.
Vill man få problemet illustrerat för sig kan man gå in på youtube och se en debatt i Expressen TV från Almedalsveckan 2018 mellan Svenska filminstitutets vd Anna Serner och Fokus politiska chefredaktör Johan Hakelius. Sök på "Hakelius och Serner". Debatten rörde bland annat den obligatoriska utbildning i "normkreativitet" som Filminstitutet prackat på de producenter som ville få stöd. Notera hur Serner är så impregnerad av sin egen världbild att hon inte ens klarar av att göra skillnad på ideologi och fakta. Och hon kan heller inte skilja på värderingar och kunskap.
Det är illa nog om statens stöd till filmskapandet i själva verket bidrar till att skada det och begränsa dess publik. Det är en värre att dagens politisering skapar både prejudikat och motiv för en annan typ av politisering i framtiden.
Vi rynkar i Sverige på näsan åt hur makthavarna i länder som Polen och Ungern försöker styra kulturlivet, men vi tycks blinda för när det, låt vara under helt andra förtecken, sker här på hemmaplan.
För dem som inte ser några problem med den politisering som sker här i Sverige, så borde det ändå vara möjligt för dem att föreställa sig ett maktskifte någon gång i framtiden där den yttersta politiska makten plötsligt får helt andra preferenser. Då behöver man inte ens begå våld statsapparaten för att genomdriva sin kulturrevolution. Då finns redan verktygen, maskineriet och transportlederna för att utöva detta inflytande. Man kan då driva igenom en styrning i en helt annan riktning utan att egentligen i grunden förändra staten och dess institutioner. Man behöver bara byta ut ett antal nyckelpersoner och förändra deras riktlinjer.