LIBERAL ASPEKT
Det våras för Socialdemokraterna. Eller det är i alla fall vad partiledaren Magdalena Andersson vill göra gällande. Inför S-kongressen i Göteborg 28 maj - 1 juni påtalade Andersson att “efter den här kongressen kommer vi att vara ett nytt parti, ett förändrat parti” (SVT 28/5). Rubriken för kongressen är också “En ny riktning för Sverige”. Särskilt nya tycks dock inte de förslag som presenterats och röstats igenom vara. I alla fall inte för de generationer som minns hur socialdemokratin uttryckte sig innan den började triangulera mot mitten och accepterade avregleringar och en (viss) utökad individuell frihet.
Mycket av det som funnits på agendan under kongressen är istället klassisk sossepolitik. Som motståndet mot friskolor, vilket tog sig uttryck en ny skrivelse i partiprogrammet om förbud mot vinstuttag i enskilt drivna utbildningsverksamheter på grund- och gymnasienivå.
En annan fråga som medlemmarna gav bifall var att verka för förkortad arbetstid. Även det något som många socialdemokrater drivit på för under åren. På partikongressen 1990 bestämde S att det i dåvarande partiprogrammet skulle stå att ”en allmän arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag är ett långsiktigt mål.” Även 2001 slog partiet fast att arbetstiden skulle kortas. ”Målet är en arbetstid, som motsvarar trettio timmars arbetsvecka”, hette det då. Nu vill man alltså återigen sikta mot möjligheten för fler att arbeta mindre. Dock är det inget som partiet vill lagstifta om, utan en eventuell förkortning ska genomföras genom att parterna på arbetsmarknaden gör upp. Att S på det sättet värnar den svenska modellen är inte överraskande.
Ett annat typiskt utslag för S-politik av slaget “alla goda gåvors givare” är idén om gratis kollektivtrafik för unga. En reform som finns med i partiets nya politiska riktlinjer och ska vara statligt medfinansierad. På många sätt är det ett utslag för rent väljarfrieri och att sparka in en öppen dörr eftersom många kommuner redan erbjuder grundskolebarn och gymnasieungdomar gratisresor såväl på skoltid som under kvällar och lov. Toppat med sådant som slopat karensavdrag, statlig investeringsbank, återreglering av offentlig verksamhet, motstånd mot marknadslösningar, och arbetarpension är det tydligt var Socialdemokraterna är på väg. Partiet gör en vänstersväng, de återgår till en mer traditionell socialdemokratisk politik där staten har ett större statligt inflytande över människors liv och näringslivet kringskärs.
Kanske allra mest oroande är att Socialdemokraterna vill göra en ”skatteöversyn” som ska leda till att “rika” betalar mer skatt. Att den lilla promille som drar in för majoriteten ofattbara summor i högre grad skulle kunna bidra till det gemensamma kan nog de flesta tycka är rimligt. Problemet är dock att när socialdemokrater vill dra in mer pengar av de rika slutar det alltid med att det främst är vanliga inkomsttagare som lyckats få upp sin lön något över medel som drabbas. Och man är faktiskt inte särskilt rik i dagens Sverige med en lön på omkring 50 000 kronor i månaden.
Om ett drygt år är det val. S har uttryckt intresse för att vid ett regeringsskifte samarbeta med Centerpartiet. Det borde C om situationen uppstår passa sig för att gå med på. I alla fall om man som liberalt parti inte vill stödja ett nygammalt sosseri där människor hålls gisslan av statliga regleringar och höga skatter. S så kallade nya inriktning skulle i själva verket återföra Sverige till den mest ofria delen av 1900-talet.