LIBERAL ASPEKT
Det är naturligtvis inte rätt att företag tjänar pengar på föräldrars desperation och kränger snabba ADHD-utredningar på löpande band. Men det stora bekymret är att, och varför, efterfrågan blivit så stor.
En skola som till följd av ovetenskapliga idéer, politiska trender och brist på resurser blivit alltför abstrakt och rörig och därmed omöjlig att hantera för många barn. Regioner vars barnpsykiatri är underfinansierad, med flera år långa köer. Vårdpersonal som ser och tar chansen att tjäna storkovan på föräldrars desperation. Det är en sorglig och djupt oroande cocktail som tidningen SvD nyligen granskat i en rad artiklar.
På senare år har antalet barn med ADHD-diagnos ökat explosionsartat. Nyligen räknade Socialstyrelsen ut att på sikt kommer hela 15 procent av alla pojkar mellan 10-17 år ha en neuropsykiatrisk diagnos. Det säger sig själv att det är helt orimligt. Bakom de allt oftare förekommande diagnoserna ligger av allt att döma det faktum att utan en diagnos på papper undertecknad av läkare, är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få extra stöd i skolan. Trots att skollagen är tydlig med att alla barn ska få hjälp utifrån sina förutsättningar och behov. Men det finns det inga pengar till. Om vården satt sin stämpel är det betydligt enklare för föräldrar att kräva att särskilda insatser görs och skolan kan få extra pengar från kommunen.
Att få en diagnos hos barnpsykiatrin kan dock ta flera år. Det är här en växande skara privata vårdbolag som utlovar snabba utredningar med i princip garanterad diagnos kommer in. Om föräldrarna bara har råd att punga ut med stora summor kan ett papper vara på plats inom en snar framtid. Många av aktörerna erbjuder också kampanjpriser och avbetalning som möjlighet att slippa köerna till den offentliga psykiatrin.
I SvD:s granskning framkommer att dessa privata utredningar på barn ofta görs digitalt och är standardiserade med copy paste-metodik, utan individanpassning och med ett ensidigt ADHD-fokus. Oseriöst med andra ord. Regeringen har därför givit IVO i uppdrag att granska privata företag som utför ADHD-utredningar på löpande band. Gott så. Men i grunden finns fortfarande frågan om varför så många barn numera upplever koncentrationssvårigheter, ångest och svårigheter att fungera i vardagen? Varför så många barn medicineras för att inte tappa kontrollen? Är det verkligen barnen det är fel på? Eller är det skolan och det omgivande samhället?
Även om man sätter stopp för oseriösa aktörer som kränger NPF-diagnoser finns grundproblemet kvar så länge dagens unga tvingas in i alltför stora klasser och redan på låg- och mellanstadiet förväntas ta sig an abstrakta komplicerade uppgifter och som deras hjärnor inte är anpassade för. Om det inte ändras kommer diagnosbehoven att finnas kvar.