REPLIK
Kommentar till Eva Bofrides ledare den 30/4.
I sin ledare i tisdagens tidning skriver Eva Bofride om attacker på demokrati. Hon lyfter exempel på attacker från höger: nazistiska våldsattacker på politiska möten. Hon lyfter exempel på attacker från vänster: störande av politiska möten genom skrik och anklagelser, det senare kallar Eva sabotage.
Bofride skriver att det är händelser med olika grad av allvar men likväl lyder rubriken: ”våldet kommer från vänster och från höger men på olika sätt”.
Jag är fullt medveten om att människor med hjärtat till vänster är förmögna att bruka våld och att det också sker. Men i Bofrides text lyfts inga sådana exempel.
De exempel på störande beteenden som lyfts i texten är personer som kritiserat Sveriges statsminister och vice statsminister för bristen på agens gällande folkmordet i Gaza.
Vi har under de senaste månaderna även hört om klimat- och miljöaktivister (eller bara aktiva), som fått lämna sina arbeten och/eller klassats som säkerhetshot, för att de påpekar det allmänt kända faktumet att regeringens klimatpolitik är under all kritik.
Den här typen av kritik får sägas i en demokrati. Jag är tveksam på om något av exemplen ens innebär något annat brott än mot etikett. Och om så här fallet: civil olydnad ingår också i en demokrati.
Historien har lärt oss att lagar och regler inte alltid är förenliga med mänskliga rättigheter, vetenskap eller ens sunt förnuft. Civil olydnad är en effektiv metod att förändra som vi historiskt har att tacka för en rad förändringar som de flesta av oss i dag ser som självklara.
Jag kan inte läsa Bofride på annat vis än att hon klumpar ihop störande beteende med våld, och menar att båda är attacker på demokratin. Jag skulle vilja hävda att även Bofrides text är en attack, eller kanske snarare en del av den för fullt pågående nedmonteringen av demokratin.
Att misstänkliggöra och demonisera människor som använder sin demokratiska rättighet att protestera och att likställa störande burop med människofientliga våldsdåd är inte att göra en demokratisk gärning, tvärtom.
Maja Brandström
SVAR DIREKT
Ibland när jag skriver tänker jag att jag borde skriva en parallell eller kompletterande ledare med ingången: "Jag tycker si, det betyder INTE att jag tycker så".
Men att skriva ledare om vad man inte menar är inte särskilt konstruktivt.
För att vara tydlig: ledaren som Maja Brandström kommenterar handlar inte om kritik, civil olydnad eller protester. Den handlar om incidenter där syftet inte är att säga vad man tycker utan hindra någon annan att säga vad den tycker.
Jag tar det som ett olycksfall i arbetet att Maja Brandström anklagar mig för att vara "en del av den för fullt pågående nedmonteringen av demokratin" för att jag skriver att jag tycker attacker på yttrandefriheten är lika illa oavsett från vilket håll de kommer.
Eva Bofride, politisk chefredaktör Gotlänningen