Vad är ditt liv värt? Går inte att värdera säger du nog. Men i den ekonomi vi lever i finns andra värderingar. Försäkringsbolag, företag, landsting och arbetsgivare tar inte fram bibeln utan datorn när de ska värdera oss. Övertydligt blev detta i våras när det framkom att ett amerikanskt läkemedelsföretags medicin kostade 4,5 miljoner kronor per år för varje patient med en sällsynt sjukdom.
Femtio personer i Sverige lider av denna sällsynta sjukdom (aHUS, atypiskt hemolytiskt uremiskt syndrom). Företaget har lagt ned stora belopp för att ta fram kuren. Nu har företaget monopol på medicinen som är överlägsen andra behandlingar. Vad ska man då sätta för pris? Att producera medicinen kostar nästan ingenting.
När det gäller andra vanliga konsumentprodukter kan man välja mellan att sätta priset lågt och vinna en massmarknad eller att ta ut höga priser i början till en köpstark grupp och senare sänka priset för massmarknaden. Men för läkemedel fungerar det annorlunda. Här är huvudregeln att till varje pris hålla konkurrenter borta och särskilt hindra billiga alternativ som generika (medicinskt utbytbara läkemedel med samma funktion, kvalitet och säkerhet) att komma fram. Ibland kan dock konsumenter ta sig till Indien och köpa billiga alternativ.
Men myndigheter och vi konsumenter är normalt maktlösa och företagen sätter själva priser och sina vinster. I företaget med medicinen mot aHUS steg börskursen med 600 procent - utan motstycke i USA.
Läkemedelföretagen vill naturligtvis stoppa prisfall, förlänga sina patenttider och på alla sätt hindra nya konkurrenter att komma in på marknaden.
Ett medel för dem blev att driva på regeringarna i USA, Asien och Europa att skynda på med nya handelsavtal, TTP med Asien och TTIP med EU, som i praktiken ska göra det möjligt att ännu längre hålla extremt höga monopolpriser.
Till råga på allt ska vid tvister de vanliga domstolarna ersättas av en förlikning där företaget ska tillsätta en jurist, regeringen en annan och den tredje gemensamt. Låter kanske tryggt om regeringen leds av personer som Stefan Löfven men vad händer om det är en Jeb Bush vars valkampanj fått enorma belopp av läkemedelsbolagen eller en Kindberg Batra vars parti kan ha fått miljontals hemliga kronor i bidrag från samma bolag? ”Follow the money”, heter det inte utan skäl i USA.
Om TTIP-avtalet blir som företagen vill kommer det nog även om tio-femton år att kosta minst fem miljoner per år och person att klara svåra sjukdomar och många blir utan hjälp.
Eller som nobelpristagaren Joe Stiglitz sagt ”alla kommer att förlora i form av sämre hälsa och för tidig död.”