Häromdagen såg jag en så kallad trailer, en kort reklamfilm, för ett program om författaren Per-Anders Fogelström. I trailern visades filmsnuttar och tidningsurklipp från ungdomskravallerna i Stockholm 1948.
Trailern väckte mitt intresse utifrån de hur vi i dag debatterar om ungdomar som kastar sten på bland annat blåljuspersonal.
På SVT:s hemsida hittade jag en artikel från 24 maj 2013. I den artikeln som gjordes i samband med kravallerna i Stockholmsförorten Husby fanns en hel del att fundera över.
I artikeln nämns förutom kravallerna på Södermalm 1948 även kravallerna 1951 i Berzelipark, 1965 på Hötorget och 1987 i Kungsträdgården. Artikeln handlar bara om Stockholm och händelserna är dessutom utvalda som några exempel.
För ungdomsrevolter mot samhället som leder till kravaller i någon form är ingenting som vi fått invandrat hit. Något som nazister, rasister, främlingsfientliga, främlingsskeptiska, invandringskritiska och många andra försökt få oss att tro. Nej, ungdomsrevolter har en helt annan orsak.
I samband med kravallerna 1965, som också kallades Modskravallerna, greps hundratals revolterande ungdomar av bägge könen. Samtliga utreddes av myndigheter som ville ha svar på frågan om varför det blev kravaller och vilka ungdomarna var som deltog. I artikeln på SVT Nyheter fick myndigheterna följande svar:
”Enligt utredningarna var orsaken ungdomarnas rotlöshet, sociala orättvisor, brist på uppfostran, trångboddhet och brist på sysselsättning.”
Jag är helt övertygad om att vi har samma orsaker till de stenkastningar som media uppmärksammat under de senaste åren. De växande klyftorna, en skola som blivit mer och mer segregerad, bostadsbristen och en mer segregerad arbetsmarknad.
När dessutom myndigheter inte längre är närvarande då för mycket verksamhet centraliserats kan känslan av att samhället inte längre bryr sig bli påtaglig.
Det finns inget quick fix till att hitta lösningar på de här utmaningarna. Vi måste börja redan i förskolan med att ge barnen uppmärksamhet. Något som måste fortsätta hela skolgången igenom. I skolan behöver vi dessutom ha alla de resurser som krävs för att kunna utbilda barnen.
När skolgången är klar måste vi också ha arbeten som de kan gå till och bostäder de kan flytta till när de inte längre ska behöva bo kvar hemma hos resten av familjen. Under tiden som vi arbetar ska det hela tiden finnas skyddsnät som tar emot en om oturen är framme i form av sjukdom eller arbetslöshet. Ja samhället ska ge välfärd genom hela livet.
Först när det blir verkligt kan vi börja se ungdomar som revolterat på helt andra sätt än att kasta sten på poliser.