Befrielserörelser kallades upproren och revolutionerna på 1960- och -70-talen i Latinamerika och på den afrikanska kontinenten. Rasförtryck och fattigdom blev utlösare. Svarta mot vita, rika mot fattiga, det var enklare att tydliggöra övergreppen.
Sverige, ett litet land, blev en röst i världen. Olof Palme använde uttryck långt starkare än ”medeltida”. ”Dessa satans mördare”, sa han. På den tiden var det USA, också en handelspartner, som kallade hem sin ambassadör.
Sveriges stöd var välkommet för befrielserörelserna. USA i sin tur stöttade diktatorer i Dominikanska republiken, Chile, San Salvador, Nicaragua etc. Allt som för den amerikanska regeringen luktade kommunism skulle utrotas. Mord stod för dagen. Mänskliga rättigheter fanns inte på USA:s karta.
Från 1994 dog Sveriges röst i världen och saknaden efter den har varit stor. Fredsprojektet EU tog över. Utsträckta händer från andra kontinenter fick ny betydelse. Ekonomier skulle knytas ihop. I säcken fanns nu mänskliga rättigheter, men långt ner på botten. Den globala världsekonomin tog över och nytt slaveri föddes.
Nu var det penningen som skulle befrias, rörliga ekonomier födas. Sverige hakade på medan befriarna blev diktatorer i många länder.
Så kom den arabiska våren och världen höll andan. Det blev med ens svårare. Inte längre vit mot svart, inte längre rik mot fattig eftersom många av de här länderna var rika och befolkningen kunde dra nytta av oljeintäkterna. Det svåra var religionen och religionens betydelse i vardagen.
Vi, svenskar, är fortfarande influerade av en religion född i ett litet land mitt i den arabiska världen, men inser inte trots jul och påskhögtid att så är fallet. Vi har befriat oss från häxbränning och kyrkans syn på sexualitet, men svenska kvinnor har som i arabvärlden fortfarande inte samma rättigheter.
Den kristna kyrkans samarbete med staten existerade under årtusenden, på samma sätt som den ortodoxa kyrkan åter samarbetar med Putin.
Sharialagarna som Saudiarabien stöder sig på, skrevs under 600-talet efter Kristus, alltså under det som historiskt betraktas som medeltid. Men samma lagar brukas fortfarande, som stening och handavhuggning. Att ett uttryck som ”medeltida” fått nya nyanser i vårt språk det förminskar inte Margot Wallströms uttalande om mänskliga rättigheter eftersom sharialagarna i verkligheten tillkom under tidig medeltid.
Med Margot Wallström har den svenska regeringen återknutit till den röst i världen som försvann med Palme men framförallt dog med Göran Persson.
Den rösten är inte bekväm och den blir inte enklare för att den framförs av en kvinna i en värld som regeras av män och medeltid.