I dagarna avslutar Centerpartiet på Gotland sin ”Eriksgata” med sina fem toppkandidater till riksdagslistan. Vid tre tillfällen på olika ställen på den gotländska landsbygden blir de fem toppkandidaterna utfrågade och intervjuade.
Med dragplåstret Tommy Wahlgren som har hållit i utfrågningarna och intervjuerna så borde arrangemangen ha fått mer utrymme i den lokala pressen, vilket nog var en av orsakerna till att centern valde den här vägen.
Jag tycker att Centerns har hittat en mycket intressant väg att föra ut sin politik och att visa upp sina politiker. Detta utan att tulla på medlemmarnas inflytande på vilka kandidater de vill se på de olika vallistorna och i vilken ordning kandidaterna ska stå.
Liberalerna har gjort sin nomineringsprocess betydligt liberalare. I annonser i lokalpressen har de gått ut och uppmanat alla att nominera in sina kandidater. Varken de som nominerar eller de som blir nominerade behöver vara medlemmar i Liberalerna. Jag blir lite fundersam på hur de tänker, utifrån hur det gått för Sverigedemokraterna runt om i landet där till och med personer som är aktiva i nazistiska partier fått plats i beslutande församlingar på SD:s stolar.
Men någon säkerhetsventil för att undvika att personer som inte har Liberalernas politiska uppfattning hamnar på deras vallistor har de nog tänkt sig.
Men Liberalernas process är också intressant då den kan locka till sig nya medlemmar. Personer med goda egenskaper och kunskaper som tidigare inte varit partipolitiskt aktiva kan genom den öppna nomineringsprocessen våga ta steget in i partipolitiken.
Inom Socialdemokraterna går nomineringarna till som de alltid gjort. Medlemmarna nominerar sina kandidater via sina föreningar in till partiets valberedning.
Valberedningen lägger sitt förslag till partiets repskap, där föreningarnas representanter fastställer kandidaterna och i vilken ordning de ska stå på de olika listorna. Inte särskilt upphetsande, men helt enligt den interna demokratin som styrs av stadgarna.
Jag skulle vilja se lite mer nya grepp. Den interna demokratin instängd i organisationens varma famn gör inte att politiskt intresserade personer vallfärdar till Socialdemokraterna.
Jag tycker att partierna ska vara mer öppna utan att ge efter på den interna demokratin. På liknande sätt som Centerpartiet gjort, men inte lika långtgående som Liberalerna.
För politik är viktigt och för att få upp intresset bland medborgarna måste processerna öppnas upp för insyn. Partiernas fritidspolitiker måste bli mer synliga och ges mer plats.
De politiska diskussionerna får inte stängas in i partiernas slutna rum utan de måste föras öppet i samhället.