Förr i tiden kunde man tala om ett närmast religiöst kall för den som ville bli lärare. Idag, mer i överensstämmelse med tidsandan, skulle man kunna tala om läraryrket som en pedagogisk passion.
Den goda pedagogiska undervisningen leds av lärare som kan sin sak, som samtidigt är psykologer och filosofer och som utför sina pedagogiska uppgifter med självförtroende och kärleksfull tillit till elever och kollegor. Lärare är inga enkla handledare i bakgrunden.
Den goda pedagogiska läraren hade som förutsättning den likvärdiga skolan i betydelsen den enhetliga skolan med gemensamma målsättningar, kursplaner och timplaner för ökad jämlikhet och det övergripande målet att utjämna sociala skillnader.
Det var den gamla socialdemokratiska kungstanken, en tanke som var allas och som alla - lärare skolledare och föräldrar - därför ställde upp på.
Den tanken glömdes bort eller än värre såldes ut av tvingande ekonomiska skäl (skolan blev för dyr enligt tidens ledande ekonomer) av 90-talets socialdemokrater. Likvärdigheten som enhetlighet hör det förgångna till, sa Göran Persson, sekunderad av sin egen Göran Persson, rådgivaren pedagogikprofessorn Ulf P Lundgren.
Skolan blev kommunaliserad och Skolöverstyrelsen med dess hårda regelverk sköt man i sank och skapade Skolverket med förhoppningen att kunna styra skolans utveckling enbart genom rådgivning. Många var de som då misstrodde den idén.
Den nya borgerliga regeringen, som vi fick 1992, såg den ideologiska blottan. Nyliberalen och nobelpristagaren Milton Friedmans recept för skolan anammades.
Friedmans förslag om skolkuponger för kunder (elever) på en marknad gjorde man om till tanken om en skolpeng som skulle fördela resurserna för utbildning.
Allt blev till ekonomiskt marknadstänk och lämnade också dörren öppen för fristående och fritt valda skolor, som med tiden kom att drivas med vinstsyfte ofta av riskkapitalbolag.
Man kallade det friskolor för att kunna åka snålskjuts på begreppet ”fri”. Men en friskola är egentligen vår gamla kommunala (egentligen statliga) skola, det var den som var fri och som givit tusentals elever friheten att bli bildade medborgare.
Den förlorade likvärdigheten har underminerat tilltron till svensk skola. Och där står vi idag. Skolan är ett bygge som hotar att rämna.
Regeringen har för att rädda situationen tillsatt en ”Skolkommission för höjd kunskapsnivå och ökad likvärdighet”; alltså en önskan om att återskapa den enhetliga skolan, den rättvisa och jämlika skolan. Förslagen ska redovisas den 13 januari 2017. Vad som är att förvänta är en ideologisk strid, kanske den avgörande i nästa val?