I går presenterade Moderaterna sitt förslag till vårbudget. Deras satsningar kan jag nog ställa mig bakom, utan att ha satt mig in i dem ordentligt. Det som Moderaterna kallar för välfärdens kärna får välbehövliga tillskott, precis som i övriga partiers förslag.
Här kommer vi få en debatt om vem som satsar mest på vad, men det kommer inte skilja särskilt mycket mellan partiernas förslag. Det som kommer bli intressant och som verkligen visar på de olika partiernas politik är var pengarna till satsningarna tas ifrån.
I Moderaternas budget är det som vanligt de sämst bemedlade som blir drabbade men även deras barn. Moderaternas förslag på att införa ett tak i socialförsäkringen drabbar till absolut största delen barnfamiljer, då det är de som i dag får mest.
I det material som Moderaterna presenterade på sin presskonferens ser man tydligt att skillnaderna mellan ekonomiskt bistånd och lön för en familj utan barn är bra mycket större än för en barnfamilj. Om vi följer den moderata teorin om att det ska löna sig att arbeta är det med andra ord barnfamiljerna som ska ha mindre ersättning, då de utan barn redan gör en bra vinst på att ta ett jobb.
Men på en satsning skiljer sig det stort mellan blocken och det gäller de skattesänkningarna som högerpartierna aviserat. Vinnare på dem är som vanligt de som har höga löner och förlorare alla vi andra som får fortsätta betala mer av våra inkomster till vårat gemensamma än de med de högsta inkomsterna.
Om den moderata politiken blir rådande efter valet i september kan vi med andra ord se fram emot fler fattiga barnfamiljer och välavlönade som får stora skattesänkningar. Jag har svårt att se något annat än att moderat politik kommer att öka de klyftor som redan är för stora. Något som också kommer att öka de motsättningar som redan är ett problem.