Den borgerliga retoriken är rätt märklig emellanåt. När man diskuterar begränsningar av oskäliga vinstuttag i privata företag som utför offentlig service är marknadskrafterna det stora argumentet för att inte begränsa vinsterna. Men när man diskuterar att sänka lönerna för vissa grupper så är helt plötsligt marknadskrafterna obefintliga.
Orsaken till att privata företag släppts in i den offentliga servicen är att marknadskrafterna ska ge bättre service till medborgarna. Enligt borgerliga politiker och debattörer blir drivkraften för att driva privata bolag noll och ingenting om de inte kan ta ut oskäliga vinster. Trots att det bevisligen gjort att människor drabbats av den vinstjakt som systemet innebär.
Tanken att ”bara” ge medborgarna den service vi vill ha av en skola eller ett äldreboende, med bra anställningsförhållanden och bra löner räcker tydligen inte. Nej, bolagen ska också ge aktieägarna extrema utdelningar på kortast möjliga tid. För det är de extrema övervinsterna som man vill åt.
Inte seriösa privata aktörer. I skrämselpropagandan de borgerliga politikerna och debattörerna sprider, påstås det helt felaktigt att en begränsning av vinsterna hotar valfriheten. Så är det inte, en begränsning hotar bara oseriösa vinstjägare som inte bryr sig om det samhällsuppdrag de fått ansvar för.
När det gäller löner så fungerar lönesättningen som alla andra marknader. Tillgång och efterfrågan styr. Om det efterfrågas arbetskraft drivs lönerna upp. Då kan de med den kompetens som efterfrågas ställa höga krav för att ta anställningen. Den arbetsgivare som ger bäst villkor får köpa kompetensen.
Om efterfrågan på arbetskraft är lägre blir det ett tryck mot lägre löner. Givetvis har vi i Sverige tack vara ett förhållandevis bra anställningsskydd och kollektivavtal inte ett system som sänker lönerna för redan anställda. Men för de som ska anställas, de som byter jobb eller de som varit arbetslösa, blir det att acceptera de villkor som arbetsgivaren sätter.
Villkor där kollektivavtalens lägsta nivåer gäller om det finns kollektivavtal. Vill man inte ha arbete till de villkoren står fler i kö. I längden blir det en nedåtgående spiral om det inte blir en brist på arbetskraft.
Jag skulle verkligen vilja se en mer seriös debatt, där man i stället för skrämselpropaganda försöker ge en sann bild av förslagens verkan. Men det är kanske svårt när orsakerna till det ställningstagande man gjort inte är så vackert i väljarnas ögon.