Det har varit mycket tal om vårdval den senaste tiden, regeringen vill ändra lagen om valfrihet och ser ut att gå mot ett, i alla fall tillfälligt, nederlag i riksdagen. Inom primärvården råder vårdval och vårdgaranti. Riksrevisionen har granskat hur det blev inom primärvården. Nådde man målen och blev allt så mycket bättre som man trodde då det obligatoriska vårdvalet infördes 2010?
Vårdvalsreformen innebär att patienterna har rätt att välja vårdcentral och att vårdgivare får etablera vårdcentraler var de vill. Vårdgarantin syftar till att öka tillgängligheten genom att ange maxgränser för väntetider i primärvården. Man kan säga att det är två grupper som skulle gynnas av reformerna, patienterna och de privata vårdföretagen. Hur det har blivit framgår av Riksrevisionens rapport och det har blivit en del både/och.
Det har blivit lättare att få kontakt med primärvården men förbättringarna inträffade i huvudsak före 2010. Vårdcentralerna har ökat i antal och närheten har förbättrats för många men nya vårdcentraler har i större utsträckning etablerats i befolkningstäta områden med genomsnittligt lägre vårdbehov. När vårdcentraler lagts ner har det främst drabbat områden med större vårdbehov.
I områden där vårdbehovet förväntas vara högt är ofta läkartätheten lägre på vårdcentralerna, motsatsen gäller ofta för etablerade områden med mindre vårdbehov. Det verkar alltså vara så att läkartätheten och kontinuiteten är högre på vårdcentraler med lättare patienter.
Grunden för den svenska hälso- och sjukvården är att den ska ge en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det målet är det tveksamt om reformerna uppnått.
Riksrevisionens undersökning visar att vårdutnyttjandet verkar bli mer ojämlikt i vården som helhet. De sjukaste patienterna gör färre läkarbesök och patienterna med lätta och lindriga symtom gör fler. Det påminner mycket om de undanträngningar inom sjukhusvården som har blivit effekten av kömiljarden. Det kan knappast ha varit syftet med vårdvalsreformen.
Jag vill inte ha tillbaka det gamla systemet där patienterna saknade makt och inte hade möjligheter att välja sin vårdcentral och sin doktor. Men vi måste ställa oss frågan om valfriheten för vårdföretagen att etablera sig ska vara så total som den är nu.
Det är tydligt att systemet måste ses över. Det vore roligt om det kunde ske på ett pragmatiskt sätt utan att en del borgerliga politiker och några vårdföretagare skriker om socialistiskt förtryck.