Elektricitet är problem i Sydafrika. Jag messade min regeringsvän, frågade om jag skulle packa ficklampa. Svar: allt var nu i sin ordning. I telebutiken på flygplatsen i Kapstaden nästa dag laddar jag telefoner. När betalning blir aktuell svartnar hela hallen och alla betalningsmaskiner går ur funktion.
Det går utför med Sydafrika under Jacob Zumas regim. Korruptionen tär på allt och alla. Ekonomin är i botten och betalningsmedlet rand är ”high time low.” Lägsta någonsin.
President Zuma själv, som just besökt Tyskland för att öka ländernas affärsverksamhet, vill gärna vandra på långa röda mattor och här i landet gnäller han om att få bli bemött med hedersbetygelser på samma vis som Mandela.
Visst, svarar Julius Malema, den förre ANC-ungdomsledaren som bildat partiet Economic Freedom Fighters. Malema har oupphörligt krävt att president Zuma ska återbetala statliga medel, minst 40 miljoner, han lagt på sitt privata hem Nkandla. Kryp i fängelse i 27 år och du blir en ny Mandela, hälsar Malema. Folk skrattar uppgivet men har slutat att marschera.
Studenter vid universiteten demonstrerar mot höjda avgifter. ”Fees must fall.” Sänk avgifterna, ta bort dem helt, är deras svar. Lantbrukarna ropar i gengäld: ”Rain must fall”, eftersom Sydafrika upplever sin värsta torka någonsin just nu.
Den vita minoriteten har alltid haft el, vatten och universitet att tillgå. Att elektrifiera alla fattiga landsbygdsområden och kåkstäder kräver en utbyggnad samtidigt som nyrika köper alltmer vitvaror och en industri ställer krav. Lantbrukare öser vatten över grödor, pooler fylls, men underhållet av vattenledningar sackar efter.
Och till råga på allt vill försvaret köpa ett nytt regeringsflygplan. Fyra miljarder är en summa som cirkulerar.
Marscherna för mänskliga rättigheter var självklara. UDF bildades under 1980-talet i vilka vita, svarta, kyrkor och fackförbund ingick. Alla gick i täten mot apartheid. Nu marscherar man inte. Nu gnäller alla på alla. I stället köper man sitt eget elverk. Klagar på att grannen vattnar sina gräsmattor. Den svarta landsbygdsbefolkningen går långa vägar after vatten. Boskap dör.
Som i de forna öststaterna skapar man det ena skämtet efter det andra om korruption och ledarskap. Ledarskapet berikar sig själva, sina familjer och omgivningen som håller dem vid makten.
Samtalen med Tyskland och kanslern Merkel gick över förväntan sägs det. Europa ser hur Kina och Indien flyttar affärsverksamhet till Afrika. Nu tar också de forna öststatskontakterna vid i Sydafrika som köp av kärnkraft från Ryssland i detta vindens och vattnets land.