Sex timmars arbetsdag har alltid varit en vattendelare mellan män och kvinnor. Att kvinnor och mäns intressen skiljer sig åt märks extra tydligt i vissa sakfrågor, som i synen på sex timmars arbetsdag och synen på pornografi och sexköp.
Frågorna illustrerar även gapet mellan politiker och de kvinnliga väljarna. Bland de kvinnliga väljarna är frågan alltid lika aktuell och har alltid varit eftersom kvinnor i högsta grad vill arbeta men samtidigt önskar tid för hem, barn och egen fritid. I riksdagen har frågan alltid varit sval eller snarare bland LO förbunden. Frågan dog formligen på 1990-talet.
Vänsterpartiet äger frågan, skriver Erik Fransson. Har man levt lite längre inser man att socialdemokratiska kvinnoförbundet liksom andra kvinnoorganisationer har drivit frågan om sex timmars arbetsdag allt sedan 1970- talet.
-Vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag, sjöng vi. Kvinnans situation på arbetsmarknaden var en central fråga för de olika kvinnogrupperna. Kvinnor som arbetade på sjukhus, kontor och inom industrin började ställa krav och diskutera, hur de drabbades av förtrycket just för att de var kvinnor, inspirerade av den nya kvinnorörelsen.
Kvinnor ville få igång en debatt kring låginkomstutredningen, sex timmars arbetsdag, arbetslöshet och arbetsvillkor. Vem minns inte kvinnorna på Domnarvets jernverk eller städstrejken vid ASAB.
Jag har fortfarande symbolen för Algots sömmerskors uppror på min köksvägg. Svårigheten på den här tiden var att få kvinnor från olika samhällsgrupper och politiska partier att liera sig i gemensamma kvinnofrågor. Oviljan till samarbete sänkte framför allt sextimmars frågan, men också likalönsprincipen.
Svaret på sex timmars arbetsdag från männen blev alltid nej, eftersom män, hette det, valde en längre semesterperiod för att kunna jaga älg och fiska.
Män har alltid haft tillgång till fritid och den fritiden har alltid varit helig. Kvinnor visste sin plats efter arbetet.
Kvinnoförbundet fick under 1970-talet i stället för en eftertraktad sex timmars dag se en femte semestervecka. Män gick på jakt och kvinnor gjorde aldrig uppror på köksgolvet som männen på verkstadsgolvet. I stället inrättades fler och fler deltider. 1970 hade kvinnors förvärvsarbete ökat till 60 % men 40 % arbetade deltid.
– Vem tjänar på deltidarbete, blev ytterligare slagord i kvinnokampen med rätten till heltidsarbete och likalön som utgångspunkt. Och hur mycket mer kvinnor fick i lönekuverten vittnar idag ett stort antal kvinnliga fattigpensionärer om.
Att införa sex timmars arbetsdag för att lösa arbetslösheten i den uppkomna flyktingssituationen eller för att förbättra livet i nutidens barnfamiljer och stressade låglönekvinnors liv, det är frågan, men sex timmars arbetsdag har alltid varit nödvändig.